Vi är av naturen utrustade med en smak för sött. För vårt eget bästa. För att vi ska ta till oss nyttiga vitaminer från frukt, bär och grönt. Men det var aldrig meningen att maten skulle manipuleras till rena sockerdrogen. Eller att vi själva skulle sluta som sockermissbrukare.

Från begynnelsen hjälpte sötman våra urfäder att urskilja det näringsrika och icke giftiga bland naturens gåvor. Men snart tog det mänskliga sötsuget över. På stenåldern handlade det om honung och dadlar. Medan embryot till vår begärliga smak för socker var en förädling av ett vildgräs – sockerröret – för cirka 10 000 år sedan. Det som sedan genom industrialiseringen av våra livsmedel har lett till rena missbruket.

Hormoner styr hunger & begär 

I botten på vårt påtagliga behov av mat ligger hungerhormonet ghrelin som ska styra aptit, hunger och mättnad, samt reglera kroppens ämnesomsättning. Hormonet skickar signaler till hjärnan om att kroppen behöver näring och vi äter. Beroende på vad vi äter påverkas sedan utsöndringen av det blodsockerreglerande hormonet insulin.

Så fort kroppen får för mycket snabba kolhydrater/socker skjuter insulinet i höjden. Utsätts kroppen för ständiga insulinpåslag rubbas både hormonproduktion och insulinkänslighet. Forskning indikerar också att insulinet spelar en avgörande roll för mättnadskänslan, vilket skulle kunna förklara en del av hur fetma uppstår. Vid insulinresistens är cellernas förmåga att reagera på hormonet nedsatt. Studier har visat på samband mellan resistensen och allt från övervikt och bukfetma, till diabetes och hjärt- kärlsjukdomar. (1) 

Medvetet planterat begär 

Helt klart ökar både aptit och begär i takt med intaget av socker. Och det här känner livsmedelsproducenterna väl till och preparerar det mesta av maten med sötningsmedel som: glukos (druvsocker), fruktos (fruktsocker), laktos (mjölksocker), maltos (maltsocker), sackaros (rör- eller betsocker) eller någon form av stärkelse (ex majsstärkelse).

För att inte tala om alla syntetiska sötningsmedel som Aspartam, Sukralos, Sackarin, Acesulfam K, Xylitol och Erytritol som pumpas in i mat, dryck, snacks, fika och godis. Många väljer till och med artificiella sötningsmedel framför naturligt socker, i tron att de är bättre för hälsan. Till exempel för att minska kaloriintaget eller för att spara tänderna.

Stevia inte naturligare än kokain

I och med att kolhydraterna, inte minst sockertillsatser och syntetiska sötningsmedel i maten, på senare tid hamnat i kostskamvrån tar nu industrin till ”naturliga” lockrop. Som snabbt förmedlas vidare i hälsofåran. Ett som redan hamnat på (och i) alltfler matvaruförpackningar är Stevia. Ordet läggs då på en grön etikett för att understryka dess naturliga härkomst. Som på Läkerolasken, där det anges ihop med en symbol som ger en känsla av Kravmärkning: Sweetener from STEVIA PLANT.

Visst är det sant att sötningsmedlet steviolglykosider (E 960) tillverkas av bladextrakt från den sydamerikanska växten Stevia rebaudiana, som traditionellt använts av indianer i Paraguay. Men de extremt koncentrerade steviolglykosiderna är inte mer naturliga än det kokain som är utvunnet från kokabusken. Och de är precis lika farliga.

Professor Göran Petersson vid Chalmers i Göteborg menar att Stevia kan bli ”en ännu större global hälsofara via diabetes och fetma”. Och han pekar framför allt ut det svenska företag som tagit fram produkten The Real Stevia. Ett företag med stark miljö- och rättviseprofil, ironiskt nog grundat av samme svensk som låg bakom A Non Smoking Generation, Carl Horn af Rantsien. (2)

Fettlever av glukossirap

Utöver fetma, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar och cancer som socker anses trigga, har forskarna även satt ljuset på fettlevern – Non Alcoholic Fatty Liver Disease, NAFLD. Denna leversjukdom, som tidigare mest drabbade alkoholister, går nu många människor omkring med utan att ens veta om det. På grund av sötningstillsatser i maten som brukar anges som glukossirap (från majs, ris, vete eller potatis). En trögflytande stärkelsesirap som fyller levern med fett genom att köra igång det som kallas för lipogenes; kolhydrater omvandlas till fett. Även djur som göds upp med majsstärkelse drabbas av fettlever. Något att tänka på för den som smörjer kråset med ank- och gåslever.

NAFLD orsakar insulinresistens och bäddar på sikt in organen i magen i farligt fett. Sjukdomen kan leda till hjärtattack och i värsta fall behövs en levertransplantation. Ett symtom på fettlever kan vara ett enormt sug efter socker och snabba kolhydrater. (3)

Tvångsmässigt sockersug 

Kopplingen mellan magen och hjärnan klarnar alltmer. En del forskare går så långt att de menar att det intima sambandet mellan mage och hjärna är så starkt, att de båda skall betraktas som ett system. Magen styrs till stor del av psyket och vice versa. Blir vi stressade, arga, ledsna eller deprimerade tar många till kolhydratrik mat och sockerbomber för att dämpa känslorna. Då utlöses hormonet dopamin som reglerar både den mentala och fysiska hälsan. När det släpps loss påverkas allt från motorik och vakenhet till glädje, entusiasm och koncentration. (4)

Dopamin har också en tendens att göra oss njutningsbenägna. På sikt kan det leda till att man främst söker saker att stoppa i munnen som ger en omedelbar känsla av välbehag. Vilket lätt slutar i ett tvångsmässigt sockersug. Studier har visat på rena abstinensbesvär och ångestliknande symtom om sockret tas bort ur kosten. Det beror på att sött frisätter naturliga och beroendeframkallande opioider med lugnande, smärtstillande och muskelavslappnande effekt. (5)

Det ligger onekligen något i den amerikanske näringsprofilen Wayne Pickerings ord: ”Enda skillnaden mellan kokain och socker är att sockret verkar lite fortare.”

 Ulla Gabay

Källor:

  1. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21294236
  2. http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_162583.pdf
  3. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2633261/
  4. http://www.health.harvard.edu/healthbeat/the-gut-brain-connection
  5. http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/1157/1620_1627.pdf