För en dryg vecka sedan kom en rapport från McKinsey Global Institute som indikerade att halva världen kan vara överviktig 2030. Dit är det femton år. Men enligt Folkhälsomyndighetens enkät för 2013 är Sverige redan där. Dessutom visade SCB året innan att fetman ökade mest bland unga. Det här kostar svenska samhället 35 miljarder per år i sjukvård och sjukskrivningar. 

Kostnaderna för den globala fetmaepidemin är lika stora som för rökning eller krig och terrorism, samt jämförbara med både alkoholism och klimatförändringar. I dessa skrämmande siffror döljs även en paradox som sällan lyfts fram; samtidigt som svälten minskar i världen, drabbas feta och överviktiga av en undernäring som kan leda till döden. Att maten spelar en avgörande roll visar sig i det som USA:s Mat- och Jordbruksorganisation FAO kallar för Nutritional Transition. Så fort en nation importerar sämre matvanor ökar vikten och folkhälsan försämras. Precis som när individer flyttar till en sämre matkultur i väst och snabbt drar på sig fetma och typiska välfärdssjukdomar.

Kunskap krävs 

Fetma är en komplex sjukdom med bakomliggande individuella inslag. Men som helhet vilar det globala fetmahotet främst på fyra ben: stillasittande, stress, miljögifter och industrimaten. Det kan därför vara enkelt att tycka att var och en själv får ta ansvar för sin övervikt och göra något åt den. Till exempel genom att bli mer aktiv och att välja bättre mat. Men riktigt så enkelt är det inte.

Att vara överviktig eller fet skapar stora problem för en människa. Förutom att kroppens organ tar stryk, drabbas även psyket. Många hamnar på sikt utanför både arbetsmarknad och sociala sammanhang. Sammantaget kan det leda till depression, förtidspension och för tidig död. Att ta sig ur en liknande situation kräver åtgärder även från samhällets sida. Visst behöver vi själva ta ett större ansvar innan det gått för långt med vikten. Men för att kunna göra det krävs en ordentlig kunskap om matsmältning och näringsomsättning. Samt om industrimatens roll i det feta dramat.

Evolutionär försvarsreflex

Många som kämpar med sin övervikt fastnar i det kommersiella dietträsket och riskerar en livslång jo-jo-bantning. Vilket bara ställer till det ännu mer. Det går inte att långsiktigt åtgärda övervikten med någon kvickfix-modell. Eller med hjälp av näringspulver, näringsdrycker, piller och annat som erbjuds i handeln och av nätverksföretag. Att enbart jaga kalorier håller inte heller.

När man förlorar i vikt ändras fettvävnaden. Något som påverkar hormonutsöndringen: vissa hormoner minskar, andra ökar. Det är en nedärvd reflex som får kroppen att reagera på detta sätt. Och hormonerna kan inte skilja på forna dagars matbrist och våra egna beslut att förvägra kroppen näring. De taggar reflexmässigt ner och ställer in sig på en hotande svältperiod. När kroppen sedan på nytt får mat, glupar den för säkerhets skull i sig dubbelt upp för att spara i ladorna inför nästa svältkatastrof. Det är därför många efter en bantning kan lägga på sig mer än före viktminskningen.

Bakterier kräver vild energi

Övervikten måste betraktas från ett vidare perspektiv än att kalorierna styr det hela, i förhållande till hur mycket vi rör på oss. Både matsmältning och näringsomsättning styrs av olika hormoner i kroppen. Hormonerna får i sin tur viktiga signaler från den bakteriearmada om uppemot 100 tusen miljarder encelliga ”varelser” som huserar i våra kroppar. Det hela är ett komplicerat samspel som om det rubbas kan sätta kroppens evolutionära system ur spel.

Det är därför av största vikt att framför allt ge bakteriefloran rätt mat. Och det handlar då inte om någon ersättning för äkta vara i en kapsel. Utan om den typ av varierad ”vild” föda som våra förfäder åt. Mat med naturliga vitaminer, mineraler, fibrer och Omega 3 på plats. Allt detta finns reglerat i naturens gåvor, i exakt rätt sammansättning i respektive produkt. Vilket inte är fallet med den industriella mat vi idag äter. Fullproppad med syntetiska och kemiska tillsatser som är rena giftet för kroppen.

Gifter förstör hormonproduktion

Hormonerna har fått sitt namn från grekiskans ”driva på”. De fungerar som kroppens signalsystem och till viss del ”tillverkas” de i kroppens körtlar. De transporteras genom blodet eller i vävnadsvätska för att utföra sitt arbete. De kan antingen ha en funktion där de behöver ta sig in i en målcell, eller så ska de ta sig ut för att verka någon annanstans.  Många av dem är identiska med en del signalsubstanser i hjärnan. På grund av tarmens och bakteriernas avgörande funktion för hormonerna, kallas magen numera för ”kroppens andra hjärna”.

Både näringsämnen och hormoner binder till receptorer, en slags ”dörr” in och ut från kroppens olika celler. Problemet är att denna öppning kan korkas igen av gifter och andra ämnen som inte cellerna känner igen. Genom att de också hakar fast i samma ”dörr”, stängs möjligheterna för allt nyttigt som behöver ta sig in i och ut. Alla gifter och främmande partiklar, inte minst de som går via magen med maten, utgör ett ständigt hot i den här processen. Därför måste vi börja räkna gifter snarare än kalorier.

Utbilda, punktbeskatta och momsbefria

Forskarna bakom McKinsey-rapporten menar att fetma är en akut och global angelägenhet. De slår fast att enskilda insatser inte har någon större verkan. I stället efterlyser de en ”systematisk och hållbar portfölj av insatser” för att vända denna feta börda för både individ och samhällsekonomi. De pekar på behovet av utbildning och personligt ansvar. Men det handlar inte i första hand om individens personliga val, utan om förändringar från samhällsansvariga som påverkar miljön och sociala normer. Förslag som förs fram i rapporten är mindre matportioner och ett brett engagemang från företag och regeringar.

Det är jätte bra att Livsmedelsverket i Sverige äntligen kommit ikapp forskningen med nya kostrekommendationer. Men det räcker inte. Inte heller är det acceptabelt att kirurger ska tvingas utföra överviktsoperationen Gastric Bypass på tonåringar för att de ska undvika förtidspension innan de fyllt tjugo. Fokus måste läggas på att samhället i stort erbjuder äkta mat, inte näringsfattiga substitut som gör folk feta och sjuka. Dessutom behöver en grundläggande utbildning i näringslära och matsmältningens komplexa roll för hälsa och sjukdom föras in på skolschemat i unga år. Liksom i läkarutbildningen på universiteten.

Regering måste omgående lyfta den inre miljöförstöringen av våra kroppar till samma nivå som hotet i den yttre miljön. Annars begravs snart både befolkning och samhällsekonomi i ett berg av fetma och allt det för med sig. Politikerna borde lyssna på kraven från Karolinska Institutets professor och fetmaforskare Claude Marcus om att sätta punktskatt på livsmedel som är farliga för oss, och ta bort momsen på nyttigheter som frukt och grönt.

Ulla Gabay