Den upptäckt som för hundra år sedan förändrade sjukvården i världen håller nu på att bita oss i svansen. Bekämpningen av antibiotikaresistens står i fokus för WHO, som lyfter fram Sverige som ett föregångsland. Men det är inte bara antibiotika som hotar vår hälsa. Det finns redan en trend inom sjukvården att ersätta dessa läkemedel med kortison. Man frågar sig när politiker och läkare ska ta sitt ansvar och se till att vi får våra sjukdomar behandlade. Inte bara symtomen.

På senare år har mediciner blivit lite av var mans krycka i vardagen. Men hur nödvändiga de än kan vara ibland, är de alltid på gott och ont. Och i dagsläget har det gått alldeles för långt i användningen. Både av de receptfria preparat vi numera kan handla på ställen som livsmedelsbutiker och bensinstationer, utan legitimerad personal som kan ge råd. Och de läkemedel som läkarna skriver ut så fort man sätter foten på en vårdinrättning.

Symtom är inte sjukdom

Läkarna är idag så stressade av politiska beslut och administration att de bara hinner ägna några futtiga minuter åt varje patient. Det leder till en symtombehandlande vård, där orsaken bakom lämnas därhän. Så här uttrycker Dr. Daniel Nuzum det hela: ”Vi fixar inga problem. Vad vi gör inom den västerländska medicinen är att vi stabiliserar patienten. Vid högt blodtryck, kolesterol, blodsocker och liknande ger vi någon medicin som tar ner värdena.” Han menar att det bara är första steget. För att få bort det som orsakar symtomen jämför han med sårbehandling: om man inte först gör rent, hjälper det inte att sätta på ett bandage.

Symtom är inte en sjukdom. Det är kroppens sätt att tala om att något är fel. Och en inflammation är kroppens eget system att försvara sig mot angrepp. Behandlas den med hämmande läkemedel, hindras samtidigt vårt eget immunförsvar att göra sitt jobb. Alltfler läkare i USA går nu över till integrativ och funktionell medicin, där man tar till läkemedel främst i ett inledande skede. Samtidigt gör man en ordentlig utredning via provtagningar, för att se vilka livsstilsförändringar som behövs för att få ett hotande tillstånd att dra sig tillbaka. Mycket går enligt dessa läkare att åtgärda helt naturligt med en kostomställning.

Industriell vård

I industrialiseringens barndom stod utbildningar inom homeopati högt i kurs. Ett alternativt och naturligt medicinalsystem som nu kallas för pseudovetenskap: uppfyller inte de kriterier som krävs för vård. Alternativa metoder har sedan länge förpassats till Patientsäkerhetslagen, för detta ”Kvacksalverilagen”.

Läkemedelskarusellen tog fart i USA när man inom Rockefellers råoljemonopol började utveckla molekyler som kunde användas till medicin. Ihop med ståljätten Carnegie lade de vid sekelskiftet 1800-1900 grunden till dagens kemiska läkemedelsvård. Genom att förse utbildningscentra med styrelsemedlemmar som låg på industrins lönelistor, och genom att tillföra universiteten stora donationer. Än idag betraktas kapitalets företrädare, inklusive läkemedelsföretagen, som filantroper; positivt inställda människor och företag utan vinstintressen. Det är bara att ”follow the money”, som amerikanarna själva säger, för att avslöja det hyckleriet.

Skapade patientgrupper

Idag är läkemedelsinriktningen så allmänt vedertagen inom vården att få ifrågasätter den. Annat än som nu i fallet med antibiotikaresistensen. Det är läkemedelsbolagen som sätter ramarna för vårdbehoven i ”lathundar” som läkarna tar till sig. Det handlar då om att behandla symtom i förebyggande syfte, ofta på helt friska människor. Ingen tänker på vad medicinerna under tiden orsakar i kroppen.  Eller att inte orsaken bakom symtomen blir utredd.

Idag ligger gränsvärdet för högt kolesterol enligt läkemedelsbolagen vid 5, samtidigt som befolkningen normalt ligger på 5-7. I den franska dokumentärfilmen Sjukdomar AB, kommenterar psykofarmakologihistorikern David Healy detta med orden: ”Om man sätter gränsen ´rätt` blir tekniskt sett 95 procent av befolkningen sjuk, en enorm marknad för läkemedelsbolagen.”

Läkarens uppgift

Snart kommer själva livet att klassas som sjukdom. Det så kallade ”polypillret” som planeras att sättas in vid 55 års ålder är redan verklighet. Det är tänkt att innehålla antiinflammatoriskt, blodtryckssänkande, kolesterolsänkande och vätskedrivande medel, samt betablockare mot stress och konstgjord folsyra. Det här är ett sätt för läkemedelsbolagen att ta patent på en ”ny” medicin, hopsatt av gamla trotjänare där patentet gått ut. År 2009 testades 2000 indier med multipreparatet Polycap.

En av läkarkårens lagstadgade uppgifter är att se till att inte någon patient kommer till skada. Att mediciners biverkningar medför skada står utom allt tvivel, och de måste därför i alla lägen användas restriktivt. Om inte läkemedelscirkeln ska slutas helt runt människors vårdbehov, behöver fler läkare damma av professor William Oslers mer än hundra år gamla visdomsord: ”En av läkarens främsta uppgifter är att lära folk att inte ta medicin.”

Ulla Gabay