Visselblåsaren Craig Watts är bonden som till slut inte själv stod ut med sin kycklinguppfödning. Fåglar han enligt kontrakt föder upp (720 000/år) åt grossisten Perdue. Ett företag med tydlig hållbarhetsprofil: frigående och antibiotikafria kycklingar, uppfödda på ett humant sätt. Helt i enlighet med det amerikanska jordbruksverkets kvalitetsstämpel, USDA Process Verified, som finns på Perdues matförpackningar. Craig Watts lät djurrättsgruppen Compassion in World Farming dokumentera fåglarnas levnadsvillkor och se hur företaget lever upp till sina löften.

Klimatsmart till högt pris

I kampen om ett bättre klimat för vår jord och en bättre hälsa för oss människor anses kycklingen vara värd att satsa på.  Det vita och blodfattiga köttet i fågel lyfts ofta fram som ett bra och fettsnålt animaliskt protein. Det är också lättare för kroppen att bryta ner. Samtidigt vet man att både svensk och importerad kyckling har multiresistenta bakterier. Och även om det handlar om en annan resistenstyp i kycklingen, än i vår egen tarmflora, kan de i värsta fall mutera (byta gener med varandra) i magen.

Fjäderfä kräver mindre foder och släpper ut betydligt mindre metangaser än vad de större köttdjuren gör. Men kycklingarna får betala ett högt pris för att utgöra ett klimatsmart val på våra mattallrikar. Proteinrikt foder får dem att växa snabbt, men också att skita löst. Spillningen blir frätande och lungorna tar stryk av den ammoniak som bildas. Dessutom blir fåglarna snabbt för tunga för sina ben. Även i Sverige finns den amerikanska hybridkycklingen Cobb – världens mest effektiva broiler – framavlad enbart för att växa snabbt och för att ge stora bröstfiléer.

Reglerad trångboddhet

Hur relevant är då videon med Craig Watts kycklinguppfödning för de förhållanden som råder i Sverige?

Enligt Jordbruksverkets regler måste en tredjedel av golvet för frigående höns vara täckt med strö. Och det får ”endast” finnas 25 slaktkycklingar, på dryga kilot var, per kvadratmeter. Frågan är hur många av dem som orkar ta sig igenom trängseln med sin övervikt för en stunds vila, utanför sin egen frätande spillning.

Om man vill uttrycka sig milt, är det lätt att konstatera att kycklingarna inte kan må bra inom jordbruksindustrin. Att vi konsumenter tolererar förhållandena är för att vi slipper se fåglarnas helvete. Så här kommenterade Nicholas Kristof det hela förra veckan i New York Times”Tortera en kyckling och du riskerar att bli arresterad. Begå övergrepp på tusentals kycklingar under hela deras liv? Det är jordbrukspolitik (agribusiness)”.

Ulla Gabay