Det är lätt att sätta en blind tro till auktoriteter, men när det gäller hälsan håller inte det alla gånger. Två saker i förra veckan underströk för mig vikten av att kolla fakta och att själv vara delaktig. Både när det gäller hälsovarningar i media och när man hamnar inom vården.

Läkemedelskarusellen

medicinvarning 2

Veckan inleddes för mig personligen med en skräckupplevelse. Vid lunchtid på måndagen satte jag en äpplebit i vrångstrupen och var övertygad om att jag skulle kvävas. När jag väl levererats till akuten hade jag själv lyckats få loss biten, genom att luta mig framåt och banka hårt på övre bröstkorgen. Men då jag fortsatte att hosta oavbrutet och hade ett blodtryck på 227/110 behöll de mig för bevakning under några timmar.

Vid en ny tryckmätning hade det gått ner till 190/92. Läkaren beslutade sig då för att skicka hem mig, med order om att jag omgående måste börja ta blodtryckssänkande medicin. Detta utan att förhöra sig det minsta om hur jag normalt brukade ligga i tryck, eller om jag stod på några andra läkemedel. Inte heller kollades viktiga blodvärden i sammanhanget, eller hur jag hade det med hälsan i övrigt. Jag fick heller ingen som helst information om läkemedlets eventuella biverkningar.

Jag fick alltså en medicin som skulle vidga blodkärlen, utan att konditionen på mina kärl var undersökt. När jag protesterade mot detta menade akutläkaren, att risken fanns att jag redan under natten kunde drabbas av stroke eller hjärtinfarkt. Vem som helst kan ge sig inför ett liknande besked.

Läs på

Syndrom X

Högt blodtryck kan vara ett tecken på det som kallas för det metabola syndromet (Syndrom X). Ett samlingsnamn för en rad faktorer som ökar risken för hjärt- kärlsjukdomar. Inom ramen för mitt allmänna hälsointresse var jag redan delvis påläst om det här tillståndet. En vetenskapligt uppdaterad version från 2005 för att fastställa syndromet är: 

  1. Central bukfetma: midjemått över 80 cm för kvinnor och över 94 cm för män
  2. Plus minst 2 av följande:
  • förhöjda triglycerider: över 1,7
  • lågt HDL-kolesterol: mindre än 1.3 för kvinnor och mindre än 1.0 för män
  • förhöjt blodtryck: över 130/85 eller att man redan står på blodtryckssänkande medicin
  • Faste-P-glukos: över 5,6, eller en begynnande (IGT) eller konstaterad diabetes 2

Konstateras Syndrom X kan det givetvis krävas mediciner. Samtidigt som fysiskt aktivitet och en kost-omställning kan förbättra läget radikalt. Utöver ett tillfälligt förhöjt blodtryck vid besöket på sjukhuset, var inga av övriga parametrar fallet för mig vid min senaste blodstatus. Inte heller lider jag av någon fetma.

Skaffa en ”second opinion”

De flesta som kommer in på akuten har förhöjt blodtryck, om inte annat än av oro. Och det kan verkligen skena just vid traumatiska upplevelser. När jag kom hem satte jag mig därför först vid datorn för att kolla upp det verksamma ämnet i den medicin jag fått (Plendil – vanligt förekommande vid kärlkramp), en kalciumkanalblockerare vid namn Felodipin.

De biverkningar som beskrevs kan i extrema fall vara lika farliga som det höga blodtrycket. Bland de allvarligaste finns akut allergi, andningssvårigheter, bröstsmärtor och hjärtproblem! Bland de vanliga finns diarré, värmevallningar, huvudvärk, svullnad i munnen, illamående och allmän svaghet. Inget man vill råka ut för i onödan.

Eftersom jag i grunden är ytterst försiktig med läkemedel och ville ha en second opinion innan jag började ta blodtrycksmedicin, tog jag omedelbart kontakt med min egen läkare som är oerhört erfaren och seriös, men också lyhörd för sina patienter. Hon rådde mig att vänta med medicinen och komma till vårdcentralen dagen därpå och kolla upp trycket. Det var då helt normalt igen. Men jag ska tillbaka för regelbunden uppföljning under ett par veckor.

Var en delaktig patient 

Akutskylt 

En vårdslös läkemedelsförskrivning leder till att många i onödan hamnar i livslånga läkemedelsberoenden. Med biverkningar som kan leda till allvarliga störningar i kroppen, i värsta fall till medicinframkallade sjukdomar.

Jag menar givetvis inte, att man inte ska lyssna på en akutläkare. Och det är fantastiskt med alla moderna läkemedel, i de fall de absolut behövs. Men det skadar inte att vara på tårna i tid. När mediciner sätts in innebär det att kroppen får obekanta och syntetiska kemikalier att hantera som kan ställa till det rejält.

Personalen inom akutsjukvården är idag överstressad av politiska budgetkrav, en tung arbetsbelastning och en rädsla för att göra fel och bli anmäld. Akutläkarna känner heller inte till patienternas allmänna hälsotillstånd på samma sätt som deras vanliga läkare gör. Så hamnar man på akuten gäller det att vara en medveten patient och i högsta grad delaktig i de beslut som där fattas. I de fall man orkar.

I sammanhanget vill jag ge en eloge till personalen på SOS Alarm som ofta utsätts för kritik i media – de var i mitt fall helt fantastiska! Nästa vecka ska jag ta upp den andra händelsen. Missa inte det!

Ulla Gabay