När Folkhälsomyndigheten och den svenska sjukvården inte fungerar tar allt fler av oss hälsan i egna händer. Vi går till dr Googles vårdinrättning för information och kunskap. I det virtuella väntrummet delas också personliga erfarenheter. Men hur säker är den här cyberdrivna praktiken?

Ökningen av de kroniska folksjukdomarna, som bryter ut i allt lägre ålder, har fått ner den allmänna vården på knä. Remissköerna växer och väntetiderna på utredning och behandling ligger skyhögt över vårdgarantins 90 dagar för att få träffa en specialist. I sjukvården är det är alltid personalen som bedömer om behovet är akut. Och i dagsläget kan det handla om att bli satt på en väntelista i upp till ett år.

Kunskapsluckor i svensk vård

Ett annat problem är att läkarna endast har några timmars näringslära i sin medicinutbildning. Den allmänna sjukvården är heller inte anpassad till dagens forskning och kunskap om kostens påverkan på hälsan. Där vikten av att hitta orsaken bakom sjukdomar understryks. I stället har vårdpersonalen fortsatt fokus på symtomen och att behandla dem med piller. Tyvärr är det ytterst få läkemedel som kan bota. Mediciners främsta uppgift är att lindra och att uppehålla någon form av livskvalitet när man drabbats av en sjukdom. Vilket sällan sker utan biverkningar.

Detta, plus tillgängligheten på nätet, är bakgrunden till att alltfler frustrerade och desperata patienter vänder sig till cybervården. Där floran även är stor av ”egenupplevt”; drabbade som vill dela med sig av sin resa och därigenom hoppas hjälpa andra. En välment men ytterst farlig tjänst, som inte alla inser konsekvenserna av. Varken bland cybervårdgivare eller cyberpatienter.

Okontrollerad cybervård

I takt med att hälsan blivit i högsta grad kommersiellt gångbar, har olika kostideologier seglat upp som alternativ till läkemedel. Via till exempel näringsexperter, kostråd, ”vetenskapliga” dieter och näringstillskott på burk.

I grunden är detta bra, men det gäller att de sätts in i ett övergripande sammanhang och kompletteras med en djuplodande analys, vilket alltför sällan sker. Dessutom finns det ingen kur för alla, one fits all. Och absolut ingen kvickfix. Det handlar oftast om månader, upp till år, innan man fått ordning på en obalans i kroppen som resulterat i någon sjukdom. Där allt från individuella gener, till miljö och livsstil spelar in.

Dr Google 3

Vad många inte tänker på när de söker lösningar på cyberpraktiken är att säkerheten där är helt okontrollerad. Och att även dr Google, som alla läkare, är utsatt för kommersiella påtryckningar: lobbying, köpta vetenskapsmän, industrins män i topp på myndigheter och politiker med den egna karriären i sikte.

Motsägelsefullt förvirrar

Motsägelsefulla uppfattningar i tusental möter den som söker hjälp hos dr Googles team. En cocktail av saxade ingredienser från vetenskapliga artiklar, forskarstudier, privatpraktiserande läkare, ”före detta” matmissbrukare, kostaktivister, hälsohaverister och privatpersoner med egna lösningar. Vilket gör att man till slut inte ser skogen för alla träd.

Låt oss ta en åkomma som många drabbas av idag och söker bot mot hos dr Google: reflux. I grunden en matsmältningsstörning som går att åtgärda med en mindre kostomställning. Men i längtan efter en kvickfix snubblar många över rådet att i stället hälla i sig bakpulver/bikarbonat. Frågan är vad som gäller efter att ha sett dessa två videos från YouTube:

Krögaren, a chef on a mission, Marcus Guiliano ger sina råd.

En predikan i Guds namn om hälsa och välfärd av evangelisten Ron Meinhardt.

Patienterna kör om läkarna

Trots riskerna med dr Google är det dit alltfler väljer att söka sig. Där får i alla fall ens egen logik och intelligens komma till tals.

Om läkarna inte vill bli helt omkörda av sina patienter finns det bara ett råd: Läs på! Hjärtläkaren Per-Erik Gustafsson är ett utmärkt exempel. I Ekot den 16 september berättade han om en patient (förmodligen på remiss från dr Google) med POTS, syndrom med yrsel, svimningar och ökad hjärtfrekvens, där en ny studie pekat på en misstänkt koppling till HPV-vaccin.

 ”Det var egentligen patienten som uppmärksammade mig, för det kom mitt under min semester och när jag kom tillbaka hade patienten sett det här. Och hjälpte mig att läsa på”, berättade Per-Erik Gustafsson.

Ulla Gabay