Förra veckans blogg handlade om framtidens artificiella kostcirkel. Det som driver på den utvecklingen är klimathot, befolkningstillväxt och köttindustrins ohållbara produkter. Men priset kan bli högt: vår mänskliga hälsa. Därför är det av högsta vikt att även det inre miljöhotet kommer upp på den globala agendan.

Maten har länge manipulerats för att möta livsmedelsindustrins behov av lönsamhet. Jordbrukens stordrift har fått grödorna att tappa i näringsvärde på grund av ett lägre odlingsdjup. Och miljögifterna som sprutas över fälten, för att skydda växterna mot ”angrepp utifrån”, har ökat.

Djuren har götts upp onaturligt för att växa snabbt och ge mer kött. Fisken går nu samma väg i odlingskassar, där de matas med för dem främmande foder. Till exempel laxen har därigenom tappat 50 procent Omega 3.

Grönsaker, frukt och bär har hybridiserats i syfte att bli jämna och stora, samt för att klara längre transporter och lagringstid. Vilket resulterat i ”attraktiva” produkter, med minskad näring och ett ökat innehåll av vatten, sockerhalt och cellulosa (ett kolhydrat människan inte kan bryta ner).

Till detta ska läggas alla beräkningar, färg- och smakämnen, raffinerat mjöl, socker och salt, samt onyttiga fetter och annat som måste tillsättas maten för att göra den attraktiv och ätbar. Alla dessa processer som den moderna kosten utsätts för drabbar med tiden vår kropp och hälsa. Något som epigentiken och ny forskning på 2000-talet tydligt visar.

Otillräcklig vetenskaplig evidens

Nu backas argumenten för framtidens alltmer syntetiska och biotekniska kost upp av klimathot, befolkningsökning och en i alla avseenden ohållbar köttindustri. Det här är ingen lätt fråga att ta sig an. För det första är produkterna ännu inte ute på marknaden (med undantag för en del GMO-produkter, främst i USA). För det andra är bevekelsegrunderna lätta att ta till sig. Och hur många hot orkar man hantera på en gång?

Bioteknik är en tvärvetenskap som alltmer används av traditionella kemi- och läkemedelsföretag. Av de 6 stora multinationella agrokemiska bolag som dominerar jordbrukssektorn (Big 6″) har de flesta huvudkontor i USA: BASF (Tyskland), Bayer AG (USA), Dow (USA), Du Pont (USA), Monsanto (USA) och Syngenta (Schweiz). De framställer sig gärna som världens frälsare och att de står i mänsklighetens tjänst, typ: ”Moving The World Forward” (Dow) och ”Science For A Better Life” (Bayer). Men verkligheten ser något annorlunda ut.

Kontrollen av den biotekniska maten är helt baserad på industrins egna forskningsunderlag som ”värderas” av ansvarig myndighet före godkännandet. Patent på agrokemins genmodifierade livsmedelsprodukter omöjliggör i sammanhanget oberoende forskningsstudier. Den vetenskapliga evidensen är därför klart otillräcklig.

Vad den alltmer syntetiska jordbruks- och kostutvecklingen kommer att betyda för den mänskliga hälsan krävs i stället flera generationer för att kunna säkerställa (en generation räknas i cirka 25 år). Vilket går stick i stäv mot den snabba utvecklingen på det här området. I stället går ekonomiska intressen även här före; både statliga och globala. Vi blir alla därför, utan att vara tillfrågade, industrins levande försöksråttor.

Vårt inre miljöhot måste upp på agendan

De flesta av oss är idag medvetna om klimathotet och klart positiva till allt som kan göras för att motverka det. Och givetvis vill ingen att våra matdjur ska fara illa.

Problemet är att det inre miljöhot den moderna kosten utgör för oss människor sopas under mattan. Av styrandes kortsiktiga och egna intressen. Och med hjälp av stora summor från industrin som används till att lobba för deras produkter och svartmålning av de vetenskapsmän och andra som varnar för hälsoeffekterna. Samt av vår egen förnekelse, vare sig den kommer av okunskap eller grundar sig i bekvämlighet.

fcell-02-00049-g001.jpg

Forskningen runt epigenetiken, yttre miljöpåverkan (ex toxiner, stress och mat) som fungerar likt en strömbrytare för svaga gener, är på väg att totalt ändra uppfattningen om sjukdomars uppkomst. Och från att maten  traditionellt har betraktats som en del av den yttre miljön, fäster nu vetenskapen allt mer uppmärksamhet på dess betydelse för människans inre miljö.

Nya studier inom området ”nutritional epigenetics” visar på kostens betydelse för hälsan. Inte minst för den katastrofala utvecklingen (även bland barn) av kroniska sjukdomar som: inflammatoriska tillstånd, matintoleranser, tarmsjukdomar, diabetes, fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, och vissa mentala tillstånd. Att det här är ett reellt hot mot framtida generationer, den allmänna sjukvården och vår gemensamma statskassa, verkar inte passa in i politikernas kortsiktiga vardag.

Sunda förnuftet säger att det inte kan vara någon större skillnad på hur den yttre naturmiljön och vår inre kroppsmiljö (inklusive djurens) försuras och förstörs av alla miljögifter och syntetiska industrikemikalier.

Så varför ser det då ut som det gör med negligeringen av det inre miljöhotet, med tanke på de nya bevis som finns för att den moderna kosten redan utgör ett hot mot vår hälsa, och att inga garantier ännu finns för den biotekniska och agrokemiska utvecklingen?

Det är en fråga jag ska ägna nästa veckas blogg åt.

Ulla Gabay