Om man ska tro datanörden Rob Rhinehart från Silicon Valley är lösningen på framtidens kostproblem att rationalisera bort maten. Hans näringspulver Soylent är döpt efter science-fictionfilmen Soylent Green. Och lärjungarna flockas redan runt kostens Messias som tack vare crowdfunding på ett par år byggt upp ett mångmiljonföretag med framtidens fast food.

Redan som liten tyckte Rob Rhinehart att det var konstigt att äta döda djur och plantor från jorden. Ännu märkligare att allt runt honom var tillverkat av plast, stål och glas, men att maten inte utvecklades. Efter att ha hackat näringsinnehållet i maten skapade han sitt syntetiska pulver Soylent som ska blandas med vatten och olja. I syfte att förenkla det egna livet och rädda världen från svält och miljöförstöring. Idén om äkta mat avfärdar han som snobbism.

Näring direkt från kranen

I Rhineharts vision ingår ett miljöperspektiv och ett socio-ekonomiskt patos. Han gör ingen hemlighet av receptet på sin syntetiska ersättningsbrygd. Det går att hämta via Internet, precis som ingredienserna, och blanda själv hemma i kökslabbet för den som vill. Och forum där lärjungarna delar med sig av sin futuristiska kostlivsstil sprider sig.

soylent-1_5-pouch.jpg

Efter några år med den egna kroppen som ”labbråtta”, lever Rhinehart fortfarande till 90 procent på Soylent. Enbart vid sociala tillfällen unnar han sig ibland en enkel sallad. Rob försäkrar att han själv mår bättre än någonsin och att hans blodvärden är korrekta. Tills vidare låter dock Rhinehart var och en avgöra omfattningen av att ersätta maten med ett näringspulver.

Rob Rheinharts vision innehåller en framtida kran på diskbänken med färdigblandad näring.  I väntan på den sprider sig pulvret globalt för Internetvinden. Brittiska Huel, holländska Jakefood och indiska Supermeal X är bara några exempel på framväxande producenter som gjort business av den här nya ”maten”. Vad man än tycker om pulverrörelsen så är den i alla fall kostnadseffektiv: I runda svängar 2000 kronor för en månadsleverans.

Kostreligion eller hälsorexia

Vad handlar då pulverdieten Soylent egentligen om? Står den för vår tids kostreligion och längtan efter evig hälsa? Eller är den en futuristisk hype med drag av hälsorexia, ledd av en vilsegången kille som förlorat sin tro på jorden och drömmer om en framtid i rymden?

29748.jpg

Tanken att inte äta, eller att utesluta vissa näringsämnen, är lika gammal som civilisationen. I de antika och mystiska religionerna beskrevs fastan som en förberedelse till mötet med gudomen och vägen till magiska krafter. I den grekiska mytologin talade man om nektar och ambrosia som ”gudomlig mat” för att uppnå odödlighet och evig ungdom. I bibeln fastar Jesus 40 dagar i öknen inför sitt uppdrag. Och i den kristna fastan avstår man från kött. Den har även använts som en berömvärd metod för att göra bot när man syndat.

Inget skvaller eller några skandaler av dignitet förekommer runt den 27-årige Rob Rhinehart på sociala medier. Snarare framstår han som rena svärmorsdrömmen, söndagsmiddagarna borträknade. Prydlig som en frikyrkoson hävdar han att kroppen inte behöver någon annan näring än hans syntetiska pulver.

Kejsarens nya pulver

Modernare versioner av fasta och bantning har sedan 1960-talet innehållit pulver. Ett annat användningsområde har varit näringspulver inom sjukvården. Även om Rob Rhinehart hävdar att ingen före honom hackat näringskedjan på samma effektiva sätt, framstår det hela mer som kejsarens nya pulver. Med effekter som gaser i magen, besvärande kroppsodör, avföringsstörningar, inflammerat tandkött och social isolering om man ska tro testbloggare. Och även om de trots allt känt sig piggare, verkar det hela ha det stupat på sociala aktiviteter. För vem vill stå på en AW med en pulversörja i glaset.

soylent-food-replacement-funding-nutrition-science-infancy.jpg

Någon oberoende forskning av Soylent går inte att finna. Pulvret är enligt företaget baserat på rekommendationer från The Academies; privata, icke vinstdrivande institutioner som säger sig förse företag och myndigheter med oberoende expertråd. Och företagets påstående att Soylent är reglerat som mat av FDA går inte att finna stöd för på myndighetens officiella sida.

Oavsett nördstämpel, medias ödesrubriker om ”matens död” och vad alla tvivlare tycker, fortsätter Robert Rhinehart att förfina sin mjukvara i dospåse. Han har nu tagit fram den även som färdig dryck och dragit ner på svavel för att minska lärjungarnas försurande utsläpp. ”Det var en bug, men vi fixade den”, säger han i en intervju till The New Yorker. Och eftersom han hatar kapitalismens avfall, kanske han inte ens unnar sig att le på väg till banken.

Ulla Gabay