Det är något som haltar i samhällets syn på vad som är mat. Samtidigt som alltfler konsumenter väljer ekologiska råvaror, ligger olika industrier i startgroparna för att lägga beslag på vår kost.  Bland annat med biomassa och biprodukter från skog.

Inom ramen för ”resurseffektiva affärsmodeller” spås trä, massa, cellulosa och biokemiska produkter vara kategoriöverskridande i framtiden. Bland annat med cellulosabaserade material som ”människoanpassade livsmedel”! Intressant i sammanhanget är naturvårdsverkets  definition på biomassa: ”produkter bestående av vegetabiliskt material från jord- och skogsbruk som kan användas som bränsle för utvinning av energiinnehållet…”.

Det kan tyckas som en industriell tankevurpa att använda denna energi till människoanpassade livsmedel. Frågan är om den i så fall är skadlig eller rentav nyttig? 

Barkbröd i samekulturen

Idén med trä i maten är inget nytt. Under hungersnöd och missväxt förr i tiden bakades bröd på en mix av barkmjöl (främst från tall) och råg- eller vetemjöl. Det skördades under savningsperioden på sommaren ur skiktet (floem) mellan barken och veden; ett vävnadssystem i kärlväxter som transporterar socker och som är rikt på kolhydrater, C-vitamin och mineraler. Barkmjölet användes även till gröt och som stapelvara i form av kosttillskott inom samekulturen. Mjölet lär fortfarande gå att hitta i vissa hälsokostbutiker.

barkbrod2.jpg

Nu handlar det dock inte om att mätta utsvultna magar, utan om att förbättra skogsindustrins kapitaltillväxt. Det man riktar in sig på är inte den näringsrika saven, utan nya användningsområden för cellulosaderivat (framställt i kemiska processer, varav en del slutar som syntetiska).

Hårdsmält & gasbildande

Cellulosa är en polysackarid med långa glukoskedjor som finns i cellväggen på växter. Nedbrytbart för idisslare och termiter, tack vare deras mikroorganismer i tarmarna. Men otroligt hårdsmält för en mänsklig mage. Dessutom kan vi inte tillgodogöra oss energiinnehållet i cellulosan. Den innehåller heller inte någon näring och skapar en massa gaser i magen.

Modifierad cellulosa består av icke-lösliga fibrer som flitigt används som hjälpämne i kost- och näringstillskott. Samt inom livsmedelsindustrin i form av: förtjocknings- och stabiliseringsmedel, smakbärare i riven ost, fettersättning i lätt-produkter, fibrer i lågkolhydratkost och som emulgeringsmedel i fryst mat och för att ”hålla ihop” lättprodukter där man tagit bort fett och socker. Glass, bakverk, riven ost, såser, dressingar, bredbara smörgåspålägg och dietprodukter med lågt kaloriinnehåll är bara några produkter.

De godkända cellulosaderivaten idag är:

E 460 Mikrokristallinisk cellulosa, cellulosapulver (konsistensmedel)
E 461 Metylcellulosa (konsistensmedel)
E 462 Etylcellulosa (konsistensmedel)
E 463 Hydroxipropylcellulosa (konsistensmedel)
E 464 Hydroxipropylmetylcellulosa (konsistensmedel)
E 465 Metyletylcellulosa (konsistensmedel)
E 466 Karboximetylcellulosa/ cellulosagummi (konsistensmedel)
E 468 Tvärbunden natriumkarboximetylcellulosa (konsistensmedel)
E 469 Enzymatiskt hydrolyserad karboximetylcellulosa (konsistensmedel)

Källa: Äkta vara

Lurigt för glutenkänsliga

Det framgår inte exakt var dessa cellulosaderivat är hämtade från, annat än att de stammar från växtriket (vilket även innefattar träd). Det enda medlet som är omgivet av restriktioner är E 468. De övriga får användas utan mängdbegränsning i de flesta livsmedel, ”dock inte mer än vad som behövs”, enligt Livsmedelsverkets som vanligt kryptiska säkerhetsbestämmelser.

Då cellulosaderivat kan hämtas från t ex vete, kan det ställa till det för glutenkänsliga. Frågan är också vad som är hönan eller ägget när det gäller dagens alla tarminflammationer. Är det bara typ gluten och laktos som ligger bakom? Eller kan det handla om cellulosaderivat som förstör de enzym som ska finnas i tarmen för att bryta ner maten?

Studie pekar på ökad bakterieförekomst

Störningar av magens mikroflora har associerats med ett flertal kroniska inflammationssjukdomar som IBS och det metabola syndromet. Det som sker är att slemhinnan som ska hålla bakterier i tunntarmen borta från de sammanfogande epitelcellerna skadas.  En studie för ett år sedan indikerar att E 466 som är vanligt i glutenfri mat och olika dietprodukter skulle kunna orsaka lika skadliga inflammationer som gluten i sig.

Bad-Bacteria-300x225.jpg

Studien på möss som publicerades för ett drygt år sedan i Nature visade att mikrofloran i magen påverkades negativt av emulgeringsmedel. Med följder som kolit och metabola syndromet. Forskarna varnar för att cellulosan kan öka bakterieförekomsten på fel ställe. Vilket de pekar på skulle kunna vara ett av svaren bakom den kraftiga ökningen av inflammatoriska tarmsjukdomar de senaste decennierna.

I studien ingick: Polysorbate 80 (konsistensmedel – inte cellulosa)    och Karboximetylcellulosa/cellulosagummi (konsistensmedel) E 466

Nanocellulosa på menyn

En forskning där Sverige intagit en ledande roll är användbarheten av en klimatsmart skogsråvara: nanocellulosa.  Skulle den appliceras i våra livsmedel öppnar sig risken att dess mikroskopiska beståndsdelar kan slinka igenom en läckande tarm och ta sig rakt ut i blodet. Vad det innebär för hälsan återstår att se… (jag återkommer i höst med en blogg om de ”nano-foods” som redan ligger på vår tallrik)

8.19nanofood.jpg

Personligen undviker jag allt med cellulosatillsatser, då tarmen är ansträngd nog som det är med dagens alltmer artificiella kost.

Ulla Gabay