DN:s medicinske reporter Amina Manzoor gick förra veckan ut och sågade nio påstådda medicinska myter på Facebook. Däribland tillsatt citronsyra E330 i livsmedel. Att göra det genom att i stort sett klippa och klistra argument från Livsmedelsverkets hemsida ger inte mycket trovärdighet. Framför allt är citronsyran i kroppen inte densamma som industrins E330! 

Nio-medicinska-myter-Amina-Mazoor.png

Låt oss börja med Manzoors egen text:

Nej, citronsyra ger inte allergi

”I många livsmedel finns det tillsatt citronsyra, E330, som ett antioxidationsmedel. Den kan till exempel framställas från frukter som innehåller mycket citronsyra eller genom jäsning med hjälp av bland annat mögelsvampen Aspergillus niger.

I sociala medier sprids med jämna mellanrum artiklar om att kemiskt framställd citronsyra kan ligga bakom allergi. Men det saknas vetenskapliga belägg för det. Allergi orsakas av proteiner och citronsyra är inget, och innehåller inget, protein. Dessutom framställer kroppens celler själv citronsyra. Förutom allt detta är det också förbjudet att använda stammar av mögelsvampen som producerar gifter, det innebär att citronsyran som vi får i oss inte är farlig.

 Slutsats: Det finns inget skäl att vara orolig för maten om det står på innehållsförteckningen att den innehåller E330 eller citronsyra. Den som får allergiska reaktioner på mat borde i stället kontakta vården och utredas för andra matallergier.”

Överkänslighet hör till bilden

Manzoor må ha rätt i att citronsyra i sig inte ger just allergi, men när det handlar om mat och tillsatser finns det en övergripande överkänslighet som i sammanhanget måste tas på stort allvar. Även om allergi (omedelbar respons via det nativa/medfödda försvaret) och intolerans (fördröjd respons via det adaptiva/uppbyggda försvaret t ex genom att matsmältningen inte fungerar) som härstammar från våra två olika immunförsvar, kan effekterna på sikt för matintoleranta bli autoimmuna. Med livslånga kroniska sjukdomstillstånd som följd.

Alla har inte kunskap om skillnaden mellan allergi och intolerans och kan därför lätt missuppfatta information som ges, med allvarliga följder för hälsan. Ett sådant exempel är just Manzoors inlägg runt citronsyra, E330. Som reporter är grundfundamentet att se till alla aspekter som kan spela in i ett så viktigt sammanhang som kostens påverkan på hälsan.

Att som Manzoor i det här fallet luta sig mot Livsmedelsverkets hemsida i frågan, uppfyller inte de kraven. Den enda länk i texten för att stärka sitt tvärsäkra påstående att ”citronsyran som vi får i oss inte är farlig” leder till just den sidan. (Jämför gärna texterna.)

Kan vi då inte lita på Livsmedelsverket?

Citronsyra-UllaGHabay.NV_.png

Tidigare inlägg av mig om produktionen av E330

Livsmedelsverket har en lång historia med personer i jäv-ställning bland sina experter. Till exempel köpta professorer från universiteten. Så kallade adjungerade professorer, vars löner betalas av ett företag, en organisation eller annan utomstående. En akademisk tradition som tog rejäl fart på 1990-talet En win/win-situation för alla inblandade: universitetet får gratis arbetskraft, den adjungerade får en prestigefylld titel (utan prefixet adjungerad/tillfällig) och den som betalar lönen får en lojal kraft på plats att utnyttja i sina kommersiella syften.

Den före detta överläkaren Björn Hammarskjöld tog ut jävsdeklarationer för Livsmedelsverkets expertgrupp för 2016, för råd gällande näring (nutrition) och folkhälsa, och fann att flertalet hade kopplingar till både livsmedels- och läkemedelsindustrin. Artikeln publicerades på NewsVoice 26 januari i år. Det är sorgligt att se att en medicinsk reporter vid Sveriges största morgontidning, i likhet med Livsmedelsverket, mer eller mindre aningslöst går Livsmedelsindustrins ärenden.

Kroppens citronsyra kontra matens

En vanlig väg att få konsumenter att acceptera syntetiska kemikalie-tillsatser är att de finns naturligt i kroppen. Argumentet används även i det här fallet av Manzoor/Livsmedelsverket. Den citronsyra vi själva tillverkar, inom ramen för kroppens biologiska system, går inte att jämföra med den industriellt framställda. Den kroppsliga ingår i det som kallas för Citric Acid Cycle (eller Krebs cykel), där citronsyra bildas som en komponent i tillverkningen av energi,  inom ramen för cellandningen. Processen utspelas sluten, inuti celler i mitokondria, och har en viktig funktion för ämnesomsättningen.

Allergier och andra reaktioner mot mat, kemikalier och andra syntetiska tillsatser sker till största delen i det utrymme som finns mellan cellerna. Inte minst i mag- tarmkanalen som dygnet runt har direkt kontakt med allt som kommer ner. En miljö som kontinuerligt utsätt för överbelastning av flitigt använda syntetiska kemikalier i olika kostprodukter. Där Livsmedelsverket inte tar någon hänsyn till vare sig cocktaileffekten eller kemiska reaktioner vid livsmedelsframställningen. Inte heller tänker man där på den mängd det kan bli under en dag med ämnen som E330, som finns i var och varannan produkt i livsmedelsbutikernas hyllor. Man mäter bara gränsvärden per produkt, enligt en beräknad konsumtion per dag.

Frågan är nu hur många medicinska reportrar på våra stora tidningar som kan vara adjungerade?!

(Det här inlägget finns även på NewsVoice)

Ulla Gabay

PS. Jag kommer framöver även att bemöta Mangors påstående: Nej, du kan inte äta dig frisk från cancer

Vill du läsa hela Manzoors artikel så gå till NewsVoice-inlägget där det finns en länk som fungerar utanför DN:S prenumeration. Den funkar tyvärr inte för mig att lägga upp här.