Svenska Sojadialogen hoppas kunna påverka genom rundabordssamtal med bioteknikjättar som Monsanto och Bayer. Samtidigt hoppar WWF över hälsoaspekten med RTRS-certifierad GMO-soja. Medan Arla säger att det inte är säkert att ett den soja som används av deras bönder odlats enligt certifikatets regelverk. På ren svenska kallas det här grönmålning.

WWF sitter på dubbla stolar

Fröet till en ansvarstagande produktion av soja var från början ett initiativ 2004 som kom från WWF och COOP i Schweiz: The Basel Criteria for Responsible Soy Production. Men intresset var svalt och initiativet togs 2006 över främst av sojaindustrins intressenter: Round Table on Responsible Soy  (RTRS), ett forum för stake-holders, från miljöorganisationer och finansinstitutioner, till biokemiföretag, sojaproducenter och storföretag inom livsmedelsindustrin.  Certifikatets standardinnehåll av sociala och miljömässiga krav har ifrågasatts bland annat av investeringsbanker.

MargaretaRenström_small.jpg

Vid telefonkontakt med Margareta Renström (Marknadspåverkan, bl a palmolja och soja) på WWF, frågade jag hur de såg på hälsoaspekten med tanke på den GMO-soja som RTRS-certifieras för svensk användning. Svaret jag fick löd: ”Vi valde att inte fokusera på den frågan, vilket inte innebär att vi stöder GMO”. (Ett citat Renström fick möjlighet att godkänna innan artikeln publicerades.)

I min värld antingen stöder man, eller så stöder man inte GMO. I dagsläget är frågetecknen runt säkerheten både för miljö och hälsa för stora och man bör i stället iaktta försiktighetsprincipen. Men Världsnaturfonden anser sig tydligen kunna sitta på dubbla stolar i denna avgörande fråga, inte minst för kommande generationer.

Arla jämför med grön el

Arla duckade direkt vid min första kontakt där jag via mail ställde frågan: ”Vad för typ (alt. vilka typer) av soja, certifierad av RTRS, syftar Sojadialogen på?”

Daniel-Emilson-Arla-Pressfoto-1.jpg

I ett mail-svar till mig från presschefen Daniel Emilson, jämför Arla med förhållandet när man väljer grön el för sitt abonnemang:

”Huvuddelen av den soja som når Europa är emellertid inte särhållen så att man säkert vet att just ett visst kilo soja är odlat enligt kriterierna i RTRS-certifieringen utan man har valt att acceptera en lösning som liknar grön el, dvs man köper RTRS-certifikat som garanterar att motsvarande mängd soja odlas enligt certifieringssystemets kriterier men på samma sätt som man som köpare av grön el inte nödvändigtvis får just den energin är det inte säkert att ett visst kilo soja som används av Arlas ägare eller i produktionen odlats enligt RTRS regelverk.”

Att Brasilien enligt den här modellen skulle odla motsvarande soja som inte är GMO faller på sin egen orimlighet, eftersom Brasiliens totala sojaproduktion till 90 procent utgörs av GMO.

Efter USA är Brasilien den största producenten av GMO-soja. Så här står det i Jordbruksverkets rapport från 2012:

”Sojamjöl från brasiliansk sojaodling utgör den största foderimporten till svensk animalieproduktion, totalt ca 220 000 ton (2010). Därtill ska läggas ett indirekt beroende av sydamerikansk soja eftersom alltmer kött importeras.”

”GMO försvinner i komagen”

En kort stund efter mitt samtal med WWF:s Margareta Renström, blev jag uppringd av Arlas Senior Manager CCCR Kjell Lundén Pettersson som inledde vår diskussion med att jag inte begrep mig på komagen. Och påstod sedan att ”GMO försvinner i den”.

Jag har ingen aning om vad Kjell Lundén Pettersson själv har för utbildning i kornas matsmältning. Men han var inte intresserad när jag erbjöd mig att skicka honom några studier om effekterna av GMO-foder på djurens bakterieflora.

Möjligen har han inspirerats av Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets förenklade syn på kött, mjölk och ägg från djur som utfodrats med GMO-foder: ”de är inte genmodifierade produkter”.

Kjell-Lunden-Pettersson-ARLA-Foto-ResponsibleSoy.png

Därefter garanterade Lundén Pettersson mig att inget GMO-foder används av Arlas bönder. Slutligen ville han maila mig ett ”lugnande” Policydokument runt Arlas inställning till GMO. Det borde han nog låtit bli …

  • I dokumentet stod bl. a: Milk and other products obtained from animals fed with genetically modified feed are not subject to labelling requirements according to EU legislation.” (Mjölk och andra produkter erhållna från djur som fötts upp på GMO-foder behöver inte märkas enligt EU:s lagstiftning.)
  • I mailet till mig skrev Lundén Pettersson bl. a: För din information kan jag också nämna att Arla för närvarande arbetar hårt på att utöka den mjölkpool vi har från kor som äter enbart icke GMO foder.” 

Tydligare än så  här kan det knappast sägas att Arla använder sig av GMO-foder!

Ohållbar utveckling av sojan globalt

En ”förklaring” jag fick till att Sojadialogen ställer sig bakom RTRS-certifieringen var att det skulle ge en möjlighet att påverka inifrån. Idag vet vi hur det gått med den ”hållbara” utvecklingen av soja just inifrån: Genmodifierade soja utgör idag 80 procent av världens sojaproduktion. Av vilken en del går till bränsle, medan huvuddelen går till djurfoder vid produktion av kött, mjölk och ägg, samt till fiskodlingar.

Intressenterna i RTRS har numera dragit igång även Task Force Brazil som ska strukturera deras aktiviteter i Brasilien. I dess Working Group Members ingår till stor del producenter, banker och representanter från bioteknik-industrin som Monsanto och Bayer.

sojadialogen-300x189

När min artikel om detta på Newsvoice.se i september, under rubriken Sojadialogen avslöjad, spreds i sociala medier var WWF i farten och försvarade sig. Bland annat såg det ut så här i ett svar till Britt-Marie Häring på hennes kommentar, Hur förklarar ni den här Greenwashingen?? Det är ju riktigt hutlöst!”, i samband med att hon förmedlade artikeln till WWF via FB:

”Tack för din fråga. Det artikeln beskriver som greenwashing (grönmålning) anser vi inte förmedlar hela bilden. WWF stöder inte odling av gmo-odling, vare sig för soja eller någon annan gröda. Däremot är vi med i en rundabordsprocess kring ansvarsfull sojaodling, Round Table on Responsible Soy, RTRS, och där tillåts även GMO. … Enligt branschorganisationen Foder och Spannmål är all  soja som importeras till Sverige GMO-fri.” (Hela tråden kan du läsa här)

Utöver att svaret är av karaktären ”Goddag yxskaft”, kan jag tycka att Foder & Spannmål borde sätta sig in i RTRS-certifieringen och ta reda på hur Arla har det med sitt foder. Det jag återgivit runt mejerijättens foder hos deras bönder är helt baserat på företagets egna ord.

Det är att underskatta läsarnas egen slutledningsförmåga att som WWF fortsätta att försvara sitt stöd till RTRS-certifieringen på detta sätt. Vi konsumenter har ett sunt förnuft och en egen slutledningsförmåga som avgör våra kostval!

Nu tar jag ledigt några veckor och önskar Dig

En riktigt God ”Grön” Jul & ett Gott Nytt Ekoår!

Ulla Gabay