Alltfler skräms av de kemiska vapen det skramlas med just nu i världspolitiken. Samtidigt pågår ett globalt kemikaliekrig mitt i vardagen. Med strateger från båda sidor som antingen varnar eller förnekar. Vad som behövs är ett rejält kunskapslyft i frågan. Så att vi vanliga dödliga kan sålla bland lobbyister och opinionsbildare. Och slippa gå i fällan av Trumpifierade slasktermer.

Vi är idag utsatta för kemikalieattacker 24/7. I form av miljögifter som förorenar jord, vatten och luft, samt kemikaliekomponenter i det mesta vi omger oss med i vardagen. Uppgifterna varierar men uppemot 100 000 syntetiska kemikalier beräknas vara registrerade, varav flertalet inte ens är säkerhetstestade.

Först sedan 2007 ska kemikalier i EU godkännas enligt EU:s REACH-förordning. Svagheten i den är att det vilar på industrin själv att bevisa säkerheten. Sedan är det upp till EU:s konsumenter och de föreningar som representerar dem att påvisa faran med en produkt; efter att den släppts ut på marknaden. En ”myndighetslogik” som i alla fall för mig är svårsmält!

Oroade forskare

Konsumenterna oroas alltmer för hälsoeffekterna av kemikalieexplosionen i vår tid. Det är därför glädjande att debatten runt de negativa effekterna av kemikalierna även i forskarkretsar har börjat nyanseras, framför allt med tanke på  barnens utsatthet. Inte minst hormonstörande effekter på det endokrina systemet och kemikaliernas betydelse för mikrofloran i magen oroar forskarna.

Elis-Carlström-forskningschef-Swerea-1.jpg

Elis Carlström, forskningschef på Swerea satte för ett knappt år sedan fingret på farliga kemikalier i vardagen och efterlyste ett engagemang från regeringen. Han fick snabbt mothugg av representanter för den svenska kemikalieindustrin som hävdade att de redan fasar ut giftiga kemikalier och skyllde problemet på import från Asien.

Åsidosatt försiktighetsprincip

mänskliga labbråttor.jpg

Kemikalier får av etiska själ inte testas direkt på människor. Ofta försvaras de sedan med att det inte går att jämföra effekterna vid djurförsök, med de som kan tänkas uppstå på människan. Och de myndigheter som ska godkänna industrins registreringar och samtidigt skydda medborgarna slirar rejält genom att inte välja att förebygga med hjälp av Försiktighetsprincipen. 

Vetenskapen är otroligt viktig och har alltid varit en stark motor i att driva utvecklingen framåt. Nu är dock vetenskapen i sin form inte statisk. Men trots att forskarnas konsensus som allt annat över tid förändras, brukar nya vetenskapliga genombrott ta decennier innan de får fäste. Med tanke på alla kemikalier vi utsätts för dagligen håller inte den takten. Lika lite som att titta på dem en och en. Kemikaliecocktailen har numera även under forskarluppen visat sig ha betydelse.

Obildad opinionsbildning

Alltfler av kemikaliejättarna tvingas nu till uppgörelser och skadestånd för allvarlig hälsopåverkan av deras miljögifter, både aktuella och tidigare förbjudna: exempelvis DuPont och Monsanto. Och fler är på väg …

Trots det, eller kanske just därför, har kemikaliedebatten på sociala medier hamnat i träsket av svart eller vitt, helt utan nyanser. Och där kryllar det av lobbyister, populister, opinionsbildare och självutnämnda hälsoprofeter för den delen. Som slås med tillhyggen som ”vetenskapliga bevis”, ”alternativa fakta” och ”fake news”.

”Opinionsbildaren” Rebecca Weidmo Uvell med egen PA-byrå (Public Affairs) kallade den 12 april 2017 Naturskyddsföreningen för ”miljörörelsens mäktigaste lobbyister” och liknar projektrapporterna vid ett ”pyramidspel”. I raljanta ordalag är hon ute efter miljörörelsens ”cyniska utnyttjande av människors kunskapsluckor i naturvetenskap”. 

54754137-TfksF.jpg

Det hade varit bra om hon först uppdaterat sina egna uppenbara luckor från kemilektionerna 1991 i 9:an. Så hon åtminstone förstått att det finns en avgörande skillnad på naturligt förekommande kemiska ämnen och de kommersiella kemikalier i miljön som Naturvårdsverket och många andra pålästa kämpar mot.

Weidmo Udells tes är att ”vi inte har något problem med gifter i någons vardag, varken dagisbarns eller vår egen”:

  1. Trots att hon har egna barn ondgör hon sig över projektet ”Giftfri Förskola”: Project TENDR har gjort en bra metaanalys om barnens kemikalieutsatthet.
  2. Hon oroas inte över icke testade hormonstörande kemikalier, EDC:s (Endocrine Disruptive Chemicals): Det gör däremot FN och WHO.
  3. PCB (polyklorerade bifenyler) sopar hon under mattan med att de är förbjudna sedan länge, som om effekterna försvann för det: I USA dömdes i maj 2016 Monsanto m fl att betala skadestånd på 46,5 millioner dollar för användandet av PCB mellan 1935-1977, som lett till lymfcancer på människor senare i livet.
  4. Hon påstår att det inte finns någon risk alls med den samlade ”cocktaileffekten”; Under gränsvärdena, som dessutom är bra tilltagna, finns ingen risk för människor alls. Varför skulle man sätta ett gränsvärde annars? För att jävlas?”: Forskare bland annat på KI anser dock att cocktailen gör kemikalierna ännu giftigare.
  5. Kemikalier i damm avfärdar hon med en studie från 2008: Här är en färsk från i år som länkar dem till sköldkörtelcancer.

Trumpifierade slasktermer

Jag anser att all hälsoinformation ska vila på en vetenskaplig grund. Men det krävs att även den kollas upp. Idag är spelplanen för forskarna radikalt förändrad. Forskningsbidragen kommer ofta från marknadsaktörer och framgångsrika affärsmän som gått över till att agera filantroper i mänsklighetens tjänst (även de behöver kollas!). Det är inte bara Macchiarini-affären på KI som avslöjat forskningsfusk.

alternativefacts-josh-1.jpg

De forskare som vågar ifrågasätta den ”vetenskapliga konsensus” som råder har lika svårt att hitta finansiering till sina studier och metaanalyser som att få dem publicerade i de ”vedertagna” vetenskapliga tidskrifterna. Vilket inte betyder att de kan avfärdas hur som helst. Deras arbete är värt mer respekt än att med svart/vita debattglasögon hänföras till några trendiga slasktrattar typ ”alternativa fakta” eller ”fake news” som Trumpadministrationen satt på populistspåret.

Man behöver faktiskt inte vara vetenskapligt utbildad för att kunna bedöma vissa företeelser i samhället. Du kommer ganska långt med lite uppdaterad kunskap och ett sunt förnuft.

Ulla Gabay

PS. I nästa blogg tittar vi på kemikalier i maten och skillnaden på naturligt förekommande kemiska ämnen och kommersiella kemikalier. Och missa inte ”Den sista skörden” i SVT 1 kl 20.00 ikväll!

Bildkälla blogghuvudet
Greenmedinfo: Alternativt studiebibliotek
TOXNET: USA:s nationella hälsoinstitut (NIH), databank för farliga kemikalier