GIFTPYRAMIDEN: motverka skadorna med ekologisk & färgrik mat!

Det går inte att undvika dem. Gifterna som omger oss dagligen. Inte minst de som finns i maten. Men det går att motverka och att stötta kroppens avgiftningssystem. Genom att äta ekologiskt och färgrika antioxidanter. Men det handlar då om äkta vara, direkt från naturen. Tiden är inne att bli en medveten Nutritarian.

Aldrig förr i historien har människan utsatts för en liknande bombmatta av gifter i maten som nu. Och det finns både syntetiskt framställda ämnen och naturligt förekommande kemiska ämnen (blogg kommer om skillnaderna) som kan ställa till det i kroppen. I form av nedbrytande oxidation, kan liknas vid ”rostangrepp”, och kroniska sjukdomar.

giftpyramid.png

Antioxidanter i ekologiskt odlat

Antioxidanter består av en grupp biokemiska system som på olika sätt skyddar din kropp mot sjukdomar och från att ”rosta”, oxidera. En del producerar kroppen själv, men det behövs ibland tillskott från maten för att de ska bli effektiva. Saker som spårmineralet selen, mineralet zink, samt vitaminerna folsyra (B9) och B12 är bara några exempel.

Syntetiska antioxidanter används också som konserveringsmedel inom livsmedelsindustrin. Vilket inte ska jämföras med de antioxidanter som förekommer naturligt i mat. Vanligt är att industrin använder E330, citronsyra.

Antioxidanter förekommer naturligt i växter som skydd mot angrepp utifrån av skadeinsekter och annat. När de besprutas med bekämpningsmedel inom jordbruk och växtnäring behöver de inte producera dem i samma takt själva. Det är huvudanledningen till varför ekologiska produkter som inte får besprutas med miljögifter är bättre att äta.

Det anses ännu inte klarlagt i studier att ekologiskt odlat innehåller mer vitaminer och mineraler än andra grödor och grönsaker. Men en metastudie som publicerades för två år sedan i British Journal of Nutrition, slog fast att de ekologiska grödorna innehåller mer antioxidanter (plus lägre kadmium och miljögifter).

Enzymer krävs vid oxidativ stress

Syre är inte bara nödvändigt när vi andas. Vi är helt beroende av det även för cellernas energiförsörjning. Tyvärr bildas det i den här processen även syreradikaler på gott och ont inuti mitokondrierna som finns i cellerna. För att de inte ska ta död på cellen finns det skyddande enzymer. Den del av dem som trots allt läcker ut skapar oxidativ stress. Blir mängden av dem för stor i kroppens celler och vävnader kan de lägga grunden till cancer, allergier, plack i blodkärlen (ateroskleros/åderförkalkning) och för tidigt åldrande.

mitochondria.jpg

Kroppen har alltså ett inbyggt skydd mot denna oxidering, ”rostangrepp”, i form av enzymer. Men de behöver ibland viktiga ämnen att binda till för att bli effektiva. Då behöver de kompletteras med olika antioxidanter och näringsämnen som t ex selen från maten. Dessutom behövs enzymer vid nedbrytningen av den mat vi äter. Både vid fel kost och med åldrandet kan kroppens egen produktion gå ner. Då blir det avgörande för matsmältning och näringsupptag att komplettera med matenzymer från växtriket.

Färgrika fytokemikalier

Fytokemikalierna i växter räknas inte till näringsämnena. På senare år har de dock fått en allt högre status som viktiga för kroppen. I växterna är de till för att skydda mot allt från solljus till virus och angrepp av skadeinsekter. Det är också av dem som växterna får sin färg.

 Colour  Phytochemical  Fruits and vegetables
 Green  Glucosinolates  Broccoli, kale
 Orange  α- and β-carotene  Carrot, mango, pumpkin
 Red  Lycopene  Tomato
 Red-purple  Anthocyanins  Grapes, blackberries, raspberries, blueberries
 Orange-yellow  Flavonoids  Honeydew melon, peach, papaya, orange, tangerine
 Yellow-green  Lutein and zeaxanthin  Spinach, corn, avocado, melon

Source: Heber, D. et al.

Nu tittar man alltmer på betydelsen av fytokemikalierna för människan som antioxidanter, samt för deras hormonpåverkan och stimulering av kroppens enzymer. Vidare för deras betydelse att förhindra delning av cancerceller, deras antibakteriella effekt och deras förmåga att binda till cellväggen, och därigenom mota bort gifter och smittämnen som orsakar sjukdomar. I rätt mängd per dag uppges de förebygga hjärt-kärlsjukdomar och vissa typer av cancer.

Antioxidanta fenoler & polyfenoler

Antioxidanta och antimikrobiella fenoler, effektiva mot infektionsdrivande mikroorganismer som virus, bakterier och svamp, finns rikligt i grönt te, bär och granatäpplen. De är också livsviktiga i hjärnan som hormoner och signalsubstanser. Samtidigt skyddar de mot fria syreradikaler och lipidperoxidation (oxidering av fetter och fettliknande ämnen) som förstör nervceller och som spelar stor roll vid ett antal sjukdomstillstånd.

Polyfenolrika svampar har seglat upp som en stark funktionell matprodukt för att både förebygga och behandla kroniska sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och neurologiska tillstånd. De har också länge använts inom läkemedelstillverkningen som en antioxidant. Studier har visat att de är antiinflammatoriska, anticancerogena, antimikrobiella och immunreglerande.  Just nu promotas svamp starkt inom hälsorörelsen. Men det gäller att inte äta dem hur som helst. De ska absolut inte ätas råa, så som de brukar serveras vid salladsbufféer. De innehåller lektinet aragatine som är ett gift i rått tillstånd. 

En regnbåge av hälsa

I den kinesiska mattraditionen utgår man från nyttan av att äta ”fem färger, fem smaker och fem dofter” vid en måltid, enligt modellen yin & yang. Där varje färg relaterar till kroppens fem vitala organ: hjärta, hjärna, lever, lungor och njurar. Det här sättet att tänka har även en stark förankring hos de kinesiska läkarna.

EARPlogosmall.jpg

  • Grönt är bra för levern
  • Rött behövs för hjärta och immunförsvar
  • Gult främjar mjälte mage och kroppens energiflöde
  • Vitt stimulerar känslor och lungor
  • Svart underhåller njurarnas reningsförmåga

Blötlägg & koka

Alla ämnen som finns i växterna för att skydda dem mot angrepp är tyvärr inte bra för människan. Eftersom det här handlar om mat som i övrigt innehåller många nyttiga näringsämnen, finns det vägar runt de giftiga inslagen. Som att blötlägga i förväg och att tillaga produkterna, då det giftiga ämnet till största delen förstörs. Sedan handlar det här om att inte överdriva något ämne bara för att en produkt anses som extremt hälsosam!

Två saker att se upp med i den mat som ofta rekommenderas i hälsokretsar idag är:

  • Lektiner, kolhydratbindande protein, finns i så gott som allt vi äter. Men i för höga nivåer i upp till 30 procent av maten. Framför allt i sädesslag, baljväxter och nattskatteväxter (nightshades). De kan enligt forskaren och immunologen Aristo Vojdani hindra näringsupptag och skada tarmslemhinnan på ett sätt som på sikt kan leda till autoimmuna sjukdomar. Framför allt hos personer som inte har sina enzymer i ordning. Kokning är ett sätt runt det här.
  • Fytinsyra, organisk fosforförening, hindrar kroppen från att ta upp viktiga mineraler som järn, zink, magnesium och vissa proteiner. De finns framför allt i oljiga fröer, nötter, baljväxter och fullkorn. Fytinsyran sitter i skalet och dras ut vid blötläggning.

Ulla Gabay

PS. Mer att läsa i ämnet:

  • Göran Petersson är professor i kemisk miljövetenskap, Kemi- och Bioteknik vid Chalmers i Göteborg. I den här bloggen finns flera av hans publikationer upplänkade. Jag rekommenderar dig som vill veta mer att verkligen läsa dem. Få kan de här viktiga hälsoämnena bättre.
  • Tidigare blogg av mig: Ekologisk harmoni gynnar hälsan

 

 

 

 

 

 

 

BIG HEALTH: Kroppen är inget provrör!

Många startar hösten med kaloritabeller, dieter, pulverersättningar eller en detox. Insatser som sällan fungerar i längden och som ibland kan vara kontraproduktiva. Hur bra en metod än kan funka i ett provrör, hänger både vikt och hälsa på ett totalt samspel i kroppen. Och för det behövs en fungerande matsmältning.

I sitt septembernummer skriver Lancet om de globalt växande sjukdomshoten; däribland fetma, diabetes, NAFLD och matsmältningsrelaterade sjukdomar som dyspepsi (inkl reflux), IBS, Crohns och ulcerös kolit. Artikeln avslutas med orden:

”Tiden har kommit att fullt ut erkänna och omfamna matsmältningssystemets roll för människans hälsa.”

 

En kalori är inte en kalori

Kroppen behöver kalorier som energi. Den traditionella modellen säger att samma antal kalorier som kommer in, på något sätt måste ut. Men alla kalorier är inte likadana. Det är stor skillnad, beroende på vilka produkter de hämtas från. I jakt på den perfekta vikten och en god hälsa handlar det främst om att ta bort de tomma industriella kolhydraterna, och att ersätta dem med näringspackade från naturliga råvaror av bra kvalitet.

Något som sällan anges i debatten som orsak till övervikt är en hormonell obalans. Att dra ner på kalorierna med hjälp av en diet som utesluter något näringsämne eller med hjälp av några kalorifattiga pulver, påverkar hormonerna starkt. Den här effekten kan sitta kvar i upp till ett år efter att man slutat. Vilket enligt en studie skulle kunna vara en av orsakerna till att man lägger på sig fler kilon efteråt, än de man från början ville bli av med.

Magiska provrörsprodukter

Den globala hälsoindustrin, Big Health, är snart jämförbar med det som i USA kallas för Big Food (livsmedelsindustrin) och Big Pharma (läkemedelsindustrin). Kvickfixer för hälsan blir alltmer onaturliga; syntetiskt konstruerade och påstått målstyrda med nanoteknik. Frågan är vad som tar mest stryk av det här, plånboken eller hälsan.

I dag är argumenten extremt vässade från Big Health för att sälja på oss sina snabba lösningar. De slänger sig med vetenskapliga termer för att förklara vad som sker i din kropp. Inte minst gäller det här ”abonnemangshälsan”. Den där du tvingas låsa in dig i ett pyramidsystem. Med löfte om närmast övernaturliga produkter; allt från ”magiska” oljor och pulver till nanostyrda vitaminkapslar.

Test-Tubes-203x300.png

I kroppen fungerar det inte som i ett provrör, i vilket man kan utföra tester med enstaka ämnen och se förmodat positiva resultat. I kroppen hänger allt samman. Det som därför kan verka positivt vid laboratorietester, kan på sikt påverka något annat i kroppen negativt. För att hålla vikten och behålla hälsan finns det bara en lösning och det är en balanserad kost, full med äkta näring. Möjligen förstärkt med en multivitamintablett av organiskt ursprung, på grund av hur det industriella jordbruket strippat åkrarna på äkta näring.

Detox är inte riskfritt

Metoden att rensa ut kroppen med hjälp av näringsdrycker, smoothies, olika pulver och tillskott har förespråkats länge. Ofta rekommenderat som inledning på en bantningskur eller ny diet. Men det finns risker med att detoxa och banta hur som helst på egen hand. Dessutom är dessa produkter, precis som alla andra industriellt framtagna, ofta fulla av onyttiga E-tillsatser.

Några av de viktigaste organen i  att rensa blodet från gifter är njurarna och levern. Idag drabbas alltfler av NAFLD (Non Alcoholic Fatty Liver Disease). En fettlever utan alkoholpåverkan, som i stället sägs bero på ökat fettintag i kosten eller insulinresistens. Problemet är att många går omkring med det här utan symtom och det syns inte vid vanliga blodprover. Det kan endast diagnostiseras med biopsi. Det positiva är att det går att vända med bättre kostvanor.

article-2352874-1A9BEB3E000005DC-758_634x360.jpg

Tyvärr går det inte att skölja ut gifterna med några kommersiella löften. I bästa fall kostar det bara en rejäl slant. I värsta fall tar kroppen stryk. Den som varit bakfull vet att det inte finns någon genväg runt leverns process för att rensa kroppen från alkoholen. Även om man dricker aldrig så mycket vatten (vilket man bör göra i lagom mängd då kroppen blir uttorkad vid en fylla) sitter bakfyllan i tills levern är klar.

Skulle nu några av de kommersiella detoxerna verkligen funka, vilket det inte finns mycket bevis för, bör saneringen ske långsamt för att inte frigöra för mycket gifter ut i blodet på en gång. Som till exempel vid en amalgamsanering i munnen, då inte allt ska tas bort på en gång.

Matsmältningen är grunden i ditt ekosystem

Övervikt och ohälsa har en komplex bakgrund, där grunden oftast utgörs av en störd matsmältning och magflora. Till stor del beroende på stress, miljögifter, samt tillverkningsmetoder och syntetiska tillsatser inom livsmedelsindustrin, som skapar både näringsbrister och inflammationer.

Du som läst en del av mig förut, vet att mitt fokus ligger på just matsmältningen. Både för att läka ut och hålla sjukdomar stången, samt i syfte att förebygga. Bästa kicken för hälsan är att få ordning på den, så att näringsupptaget fungerar och kroppens biljontals celler får den energi och information de ska ha. Att läka ut inflammationer och andra störningar i tarmen med rätt mat och få fart på avföringen är en bra startpall.  Det innebär att ta ett samlat grepp över den kost du äter, inklusive dina måltidsvanor. En helt naturlig detox som kroppen kan ta hand om och uppskatta. På köpet får du både viktminskning och en bättre hälsa.

imageforthefirstsection.gif

Kroppen är inget provrör, utan ett komplext biologiskt system inom ramen för jordens totala ekosystem. Får inte kroppen den näring den är förberedd för, hjälper det inte hur mycket pengar du strör i hälsospåret på kommersiella preparat. Nästa vecka går jag därför igenom naturens bästa bränsle att tanka din kropp med.

Ulla Gabay

 

E330: Industrins citronsyra är inte densamma som kroppens!

DN:s medicinske reporter Amina Manzoor gick förra veckan ut och sågade nio påstådda medicinska myter på Facebook. Däribland tillsatt citronsyra E330 i livsmedel. Att göra det genom att i stort sett klippa och klistra argument från Livsmedelsverkets hemsida ger inte mycket trovärdighet. Framför allt är citronsyran i kroppen inte densamma som industrins E330! 

Nio-medicinska-myter-Amina-Mazoor.png

Låt oss börja med Manzoors egen text:

Nej, citronsyra ger inte allergi

”I många livsmedel finns det tillsatt citronsyra, E330, som ett antioxidationsmedel. Den kan till exempel framställas från frukter som innehåller mycket citronsyra eller genom jäsning med hjälp av bland annat mögelsvampen Aspergillus niger.

I sociala medier sprids med jämna mellanrum artiklar om att kemiskt framställd citronsyra kan ligga bakom allergi. Men det saknas vetenskapliga belägg för det. Allergi orsakas av proteiner och citronsyra är inget, och innehåller inget, protein. Dessutom framställer kroppens celler själv citronsyra. Förutom allt detta är det också förbjudet att använda stammar av mögelsvampen som producerar gifter, det innebär att citronsyran som vi får i oss inte är farlig.

 Slutsats: Det finns inget skäl att vara orolig för maten om det står på innehållsförteckningen att den innehåller E330 eller citronsyra. Den som får allergiska reaktioner på mat borde i stället kontakta vården och utredas för andra matallergier.”

Överkänslighet hör till bilden

Manzoor må ha rätt i att citronsyra i sig inte ger just allergi, men när det handlar om mat och tillsatser finns det en övergripande överkänslighet som i sammanhanget måste tas på stort allvar. Även om allergi (omedelbar respons via det nativa/medfödda försvaret) och intolerans (fördröjd respons via det adaptiva/uppbyggda försvaret t ex genom att matsmältningen inte fungerar) som härstammar från våra två olika immunförsvar, kan effekterna på sikt för matintoleranta bli autoimmuna. Med livslånga kroniska sjukdomstillstånd som följd.

Alla har inte kunskap om skillnaden mellan allergi och intolerans och kan därför lätt missuppfatta information som ges, med allvarliga följder för hälsan. Ett sådant exempel är just Manzoors inlägg runt citronsyra, E330. Som reporter är grundfundamentet att se till alla aspekter som kan spela in i ett så viktigt sammanhang som kostens påverkan på hälsan.

Att som Manzoor i det här fallet luta sig mot Livsmedelsverkets hemsida i frågan, uppfyller inte de kraven. Den enda länk i texten för att stärka sitt tvärsäkra påstående att ”citronsyran som vi får i oss inte är farlig” leder till just den sidan. (Jämför gärna texterna.)

Kan vi då inte lita på Livsmedelsverket?

Citronsyra-UllaGHabay.NV_.png

Tidigare inlägg av mig om produktions av E330

Livsmedelsverket har en lång historia med personer i jäv-ställning bland sina experter. Till exempel köpta professorer från universiteten. Så kallade adjungerade professorer, vars löner betalas av ett företag, en organisation eller annan utomstående. En akademisk tradition som tog rejäl fart på 1990-talet En win/win-situation för alla inblandade: universitetet får gratis arbetskraft, den adjungerade får en prestigefylld titel (utan prefixet adjungerad/tillfällig) och den som betalar lönen får en lojal kraft på plats att utnyttja i sina kommersiella syften.

Den före detta överläkaren Björn Hammarskjöld tog ut jävsdeklarationer för Livsmedelsverkets expertgrupp för 2016, för råd gällande näring (nutrition) och folkhälsa, och fann att flertalet hade kopplingar till både livsmedels- och läkemedelsindustrin. Artikeln publicerades på NewsVoice 26 januari i år. Det är sorgligt att se att en medicinsk reporter vid Sveriges största morgontidning, i likhet med Livsmedelsverket, mer eller mindre aningslöst går Livsmedelsindustrins ärenden.

Kroppens citronsyra kontra matens

En vanlig väg att få konsumenter att acceptera syntetiska kemikalie-tillsatser är att de finns naturligt i kroppen. Argumentet används även i det här fallet av Manzoor/Livsmedelsverket. Den citronsyra vi själva tillverkar, inom ramen för kroppens biologiska system, går inte att jämföra med den industriellt framställda. Den kroppsliga ingår i det som kallas för Citric Acid Cycle (eller Krebs cykel), där citronsyra bildas som en komponent i tillverkningen av energi,  inom ramen för cellandningen. Processen utspelas sluten, inuti celler i mitokondria, och har en viktig funktion för ämnesomsättningen.

Allergier och andra reaktioner mot mat, kemikalier och andra syntetiska tillsatser sker till största delen i det utrymme som finns mellan cellerna. Inte minst i mag- tarmkanalen som dygnet runt har direkt kontakt med allt som kommer ner. En miljö som kontinuerligt utsätt för överbelastning av flitigt använda syntetiska kemikalier i olika kostprodukter. Där Livsmedelsverket inte tar någon hänsyn till vare sig cocktaileffekten eller kemiska reaktioner vid livsmedelsframställningen. Inte heller tänker man där på den mängd det kan bli under en dag med ämnen som E330, som finns i var och varannan produkt i livsmedelsbutikernas hyllor. Man mäter bara gränsvärden per produkt, enligt en beräknad konsumtion per dag.

Frågan är nu hur många medicinska reportrar på våra stora tidningar som kan vara adjungerade?!

(Det här inlägget finns även på NewsVoice)

Ulla Gabay

PS. Jag kommer framöver även att bemöta Mangors påstående: Nej, du kan inte äta dig frisk från cancer

Vill du läsa hela Manzoors artikel så gå till NewsVoice-inlägget där det finns en länk som fungerar utanför DN:S prenumeration. Den funkar tyvärr inte för mig att lägga upp här.

 

Solens UVA-strålar kan minska nivån av Vitamin D

Att sola på rätt sätt blir alltmer vetenskapligt. Det handlar inte längre bara om att undvika solen mitt på dagen. Eller att använda solskydd och solkrämer. Det viktigaste är att förstå hur huden tar upp solens strålar och förvandlar dem till vitamin D. Och att känna till skillnaden på UVA- och UVB-strålar.

Människan var från början anpassad att klara solljuset via mörka pigment (melaniner) som skydd. Hon klarade därför åtskilliga timmar utan att ta skada av solens strålar och kunde samtidigt få tillgång till vitamin D. Men när nomaderna började passera ekvatorn norrut från Afrika blev det problem på grund av solens vinkel mot jorden; den står lägre under längre perioder på året, ju närmre Nordpolen man kommer. Evolutionen utvecklade därför allt ljusare hudtyper desto längre norrut nomaderna drog sig. Förmodligen för att de skulle kunna få i sig tillräckligt med D-vitamin på kortare tid.

Utöver ljus och värme ger solen ultraviolett strålning. Beroende på våglängden delas strålningsenergin in i UVA, UVB och UVC. Ju kortare våglängd, ju mer energirik strålning och desto större risk för skador. Den energistarka UVC-strålningen behöver vi inte oroa oss för alls, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, då den absorberas av atmosfären.

UVA-strålar förstör Vitamin D

De flesta varningar handlar om att UVB-strålarna kan ge cancer. Vad som är mindre känt är att UVA-strålarna kan förstöra Vitamin D-processen i huden. Ett viktigt vitamin som kroppen behöver just i kampen mot cancer. Inte minst för att motverka återfall.

  • Den minst energirika strålningen står UVA för. Den som tränger ner i skinnet och färgar pigmenten mörka. Det är också den som anses stå för åldrande och cancer i huden.  Viktigt att tänka på här är att solarier ofta har en högre andel UVA. Liksom den du får inomhus genom fönsterrutor och andra täckta ljusgenomsläpp. Viktigast av allt att känna till är att för mycket UVA-strålar kan förstöra vitamin D i huden.

UVA-1.gif

  • Den mest energirika strålningen kommer från UVB. Den som hamnar i vårt övre hudskikt för att där starta produktionen av vitamin D, göra huden tjockare och öka mängden pigment. Även den kan orsaka cancer och åldersförändringar i huden. UVB ligger kvar i huden upp till två dygn, varför du inte ska duscha med tvål under den tiden. Då sköljer du helt enkelt bort det vitamin D som bildats, innan det har penetrerat huden ordentligt och tagit sig in i kroppen.

UVB.gif

  • Ozonskiktets uppgift är att filtrera bort den skadliga delen av det ultravioletta ljuset och begränsa mängden UVB på jorden.

Solkrämer hindrar Vitamin D

I takt med att ozonlagret blivit allt tunnare, har varningarna vuxit runt solens farliga strålningseffekt. Vid mitten på 2000-talet fick författaren Pernilla Stalfeldt i uppdrag av Statens strålskyddsinstitut att skriva en barnbok om solen. Den kom ut 2006 och distribuerades gratis till förskolor. Den innehöll bland annat utegångsförbud mellan klockan 11.00 – 15.00 vid solsken. Med rekommendationen att då hålla sig inne och baka en paj. Kanske inte det mest hälsosamma rådet…

utegc3a5ngsfc3b6rbud-11-15-i-solsken.png

Det är givetvis ett bra initiativ att skydda våra små mot solen. Men det har en avigsida. Barn föds inte för att behöva D-vitamin i droppform, även de mår bäst av att få det från solen. Och problemet med solskyddskrämerna är att de inte bara hindrar UV-strålarna, de hindrar också huden från att ta upp D-vitamin.

Det är inte solexponering i sig som är det stora problemet. Det är tiden det handlar om. Vitamin D finns som mest mellan just klockan 11.00 – 15.00 under sommaren. Och allt som behövs är 30 minuter i solen. Därefter upphör upptaget av Vitamin D och risken för hudskador ökar. Sedan är det individuellt hur mycket man klarar, beroende på hudfärg och hudtyp. Men att bränna sig klarar ingen utan ökad risk för malignt melanom.

Betydelsen av Vitamin D

D-vitamin består av två typer D2 (Ergokalciferol) och D3 (Kolekalciferol) och man kan få det antingen genom solen, via kosten eller som kosttillskott. Men vi behöver äta enorma mängder varje dag för att kompensera för utebliven sol. Och nyttan av eller faran med kosttillskotten är omstridda i forskningen.

  • D2 finns i svampar, främst kantareller, och i vissa alger
  • D3 (ett steroidhormon) finns bl a i fiskens lever, samt bildas via solljus som samlas upp i vår hud

Vitaminet omvandlas i levern till Kalcidiol som lagras i kroppen. När det sedan ska användas omvandlas det på nytt till hormonformen Kalcitriol. Om du får det som läkemedel, eller tar det som kosttillskott bör källan vara D3, den mer bioaktiva formen som lättare omvandlas till sin hormonform i njurarna.

Alla kroppens organ har receptorer för D-vitamin som agerar ”strömbrytare” (slår på och av i förhållande till mängd) för mer än 800 gener.

Uppgifterna om rätt mängd vitamin D varierar, men det optimala verkar vara att ligga på ett värde uppemot 75.

  • Över 250 anses som giftigt och kan ge Hyperkalcemi (förhöjd P-fritt kalcium) och förkalkningar i blod, njure och blodkärl. Det kan man få genom överdos av D-tillskott eller fiskleverolja. Kan ge depressivitet, trötthet och anorexi, samt en förlust av natrium, kalium och magnesium.
  • Mellan 25 – 50 anses otillräckligt (kan variera individuellt). Ökar risken för diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, MS, cancer, benskörhet och depression. Det kan uppstå vid för ensidig kost och för lite solljus (ex en dålig sommar).
  • Under 25 är direkt ohälsosamt. Det kan leda till rakit (mjukt och missformat skelett), osteomalaci (benvävsuppmjukning), muskelsvaghet, skörhet, orkeslöshet, TBC och förvärrad psykos. Det kan uppstå vid institutionsboende, svår fetma, veganism, för mycket kläder som täcker huden och mörk hy.

Multiverkande för kroppen

Vitamin D har en avgörande påverkan på:

  • Skelettet: bygger upp och motverkar benbrott
  • Immunförsvaret: ex vid autoimmuna sjukdomar som MS och diabetes 1
  • Celldelningen: ex vid cancer och psoriasis
  • Blodkärlshormoner: ökar insulinkänslighet och motverkar blodproppar, högt blodtryck, diabetes 2, hjärt-kärlsjukdomar; det s.k. metabola syndromet
  • Nervceller: depression, schizofreni, autism och demens

Vitaminet har även andra fördelar:

  1. När man åldras minskar muskelmassan gradvis (Sarkopeni, muskelbrist). Den försvinner eller ersätts med fettvävnad (fettmarmoreras). Särskilt de snabba och starka muskelfibrerna som ska räta upp kroppen minskar, vilket försämrar balansen. Vitamin D har i studier visat sig öka muskelstyrkan markant.
  2. Vid infektioner använder sig immunförsvaret av makrofager (vita blodkroppar) för att angripa bakterier. Finns inte tillräckligt med Vitamin D funkar inte det. Psykiatrikern Mats Humble sa i en föreläsning redan 2011 att han anser att en förebyggande behandling med Vitamin D vore bättre än att använda influensavaccin som kan ha allvarliga biverkningar. Även för alltfler bakterier som blir resistenta mot antibiotika vore det effektivt med Vitamin D-behandling, enligt Humble.
  3. Även i hjärnan finns Kalcitrol som binder till Vitamin D. Som i sin tur spelar en avgörande roll för signalsubstanserna Dopamin (centrala nervsystemet), Noradrenalin (stresshormon) och Acetylkolin (koppling mellan nerver och muskler, brist kan orsaka Alzheimers). Dessutom är vitaminet avgörande för att kroppen ska kunna bilda Glutation, hjärnans mest effektiva antioxidant mot åldrande (härskning).
  4. Runt risken att dö i cancer finns flera studier som visat på vikten av att ha tillräckligt med Vitamin D. Det har också visat sig att låga värden ökar risken för återfall av bl. a. malignt melanom och tjocktarmscancer.
  5. Även fertiliteten verkar behöva Vitamin D. Studier har visat att det medverkar till att provrörsbefruktning fungerar bättre. Och att det minskar förlossningsskador, samt att barnet dör vid förlossningen.

Känner du dig fortfarande inte övertygad om att det är avgörande att vistas i solen mitt på dagen, kan du läsa vad forskarna Susanne Bejerot och Mats Humble skrev förra året på SvD Opinion om att myndigheterna inte tar varningarna om låga nivåer av Vitamin D på allvar. Eller lägga en timme på Humbles föreläsning på YouTube.

 

I och med den här bloggen tar jag sommarledigt och återkommer fram i augusti. Tills dess önskar jag Dig en riktigt fin midsommar och en härlig semester! Och Du, glöm inte en stund solen…

Varma sommarhälsningar,

Ulla Gabay

Ekologisk harmoni gynnar hälsan

Nu väntar en tid med möjligheter att ladda kroppen med naturliga vitaminer och mineraler. En färgsprakande säsong med solmogna godsaker i naturen. Samt  färskpotatis, jordgubbar och annat närodlat i matbutikerna. Boosta hälsan genom självplock, torghandel och gårdsförsäljning, samt handla så mycket ekologiskt som möjligt. 

I naturen är allt ordnat i total harmoni. Med en hälsosam och självklar logik som vida överträffar vår mänskliga förmåga. Ju förr vi inser det, desto snabbare kan vi få kontroll över kroniska sjukdomar med hjälp av kosten.

Redan för tusentals år sedan insåg urbefolkningarna att olika växter var nödvändiga för hälsan. Idag stöder även forskningen grönsakernas roll för våra olika organ; som de även rent bildmässigt och på andra sätt motsvarar.

  • Löken liknar en kroppscell och hjälper just cellerna att bli av med ”avfallsprodukter”
  • Tomaten med sina fyra kamrar är bra för både blod och hjärta
  • Valnöten är påtagligt lik hjärnbarken, som den även förser med 3 dussin signalsubstanser (neuro transmitters)
  • Kidneybönan inte bara liknar våra njurar, den ser också till att de behåller sin funktion
  • Sötpotatisen både liknar bukspottkörteln och balanserar blodsockret
  • Sellerin i genomskärning påminner om vår benmassa, som den också stärker: båda består av 23 procent natrium

En regnbåge av hälsa

I den kinesiska mattraditionen utgår man från nyttan av att äta ”fem färger, fem smaker och fem dofter” vid en måltid, enligt modellen yin & yang. Där varje färg relaterar till kroppens fem vitala organ: hjärta, hjärna, lever, lungor och njurar. Det här sättet att tänka har även en stark förankring hos de kinesiska läkarna.

EARPlogosmall.jpg

  • Grönt är bra för levern
  • Rött behövs för hjärta och immunförsvar
  • Gult främjar mjälte mage och kroppens energiflöde
  • Vitt stimulerar känslor och lungor
  • Svart underhåller njurarnas reningsförmåga

Att en traditionell syn på naturens läkande effekt håller, bevisas av att chefsprofessorn Youyou Tu vid China Academy of Traditional Chinese Medicine fick vara med och dela på Nobelpriset i medicin 2015. Hennes malariamedicin räknas ha räddat livet på cirka 5 miljoner barn. När Tu utvecklade läkemedlet utgick hon från traditionella örtrecept där växten sommarmalört (Artemisia annua) använts.

Läkande fytokemikalier

Växternas färger består av fytokemikaler. Även om de ännu inte erkänts som livsviktiga näringsämnen, har senare års studier pekat på deras läkande betydelse. Till exempel som inflammationsdämpande och värkhämmande. Men de måste hanteras varsamt; de goda egenskaperna kan förstöras inom livsmedelsproduktion och vid upphettning.

1320376611260

Forskaren Rui Hai Liu vid Cornell University i New York har länge forskat på just fytokemikaliernas effekt på hälsan. Men han vill inte peka ut någon favorit.

”De är som en symfoniorkester. Kan du välja ett enda av instrumenten för att framföra en hel symfoni? Nej, du måste se ett livsmedel som en helhet”, menar han.

Naturligt multivitamin

Medan vi kämpar för att få i oss tillräckligt av alla näringsämnen via tillskott och krångliga dieter, vet naturen precis vad en hälsosam produkt ska innehålla.

Avokadon, som av indianerna kallades för ”Gudarnas frukt”, är bara ett exempel på naturligt multivitamin. En enda avokado innehåller nyttiga fibrer och ett 20-tal vitaminer och mineraler. Inklusive Vitamin E, B-komplexet, Folsyra och Kalium (viktigt för att balansera natrium).

Av aztekerna på mexikanska höglandet fick avokadon sitt namn ahuácatl på grund av likheten med en testikel. Men numera kallas den även för ”Livmoderns frukt”. Inte minst för dess påstådda betydelse att kunna hålla en bra hormonbalans och för att motverka livmoderhalscancer. Dessutom tar det 9 månader för en avokado från blomning till mogen frukt …

Avokadon supportas alltmer som rena ”hjärtevännen”, då den visat en förmåga att sänka både blodtryck (pga högt kalium-innehåll) och kolesterol (pga bra fett). När jag själv slutade äta kött 1970, lärde min svärfar Genia mig vikten av att äta avokado varje dag. Något jag fortfarande gör.

Ulla Gabay

Svensk strutspolitik i det globala sockerkriget

Europeiska delen av WHO lyfter fram inflammerade tarmar och fettlever hos barn. Kopplat till maten. Till grund ligger en rapport från 22 000 europeiska forskare och barnläkare. Om att vart tredje barn mellan 6 och 9 år lider av övervikt. Professor Claude Marcus vid KI pekar på ett behov av kostkunskap redan i förskolan. Och föreslår en sockerskatt i byte mot momsfritt på frukt och grönt.

 

 

Tre områden med kostpåverkan poängteras i EU-rapporten om barnens hälsa: Övervikt, inflammatoriska tarmsjukdomar och fettlever som kan kräva levertransplantation senare i livet.

”Det här är en alarmistisk, men bra bild om att något måste göras på EU-nivå. Vi behöver bättre politiska beslut och bättre nutritionsråd på skolor”, säger professor Claude Marcus till Vetenskapsradion.

Frågan är bara om våra svenska politiker äntligen ska vakna inför denna ödesfråga om allas vår inre miljö. Inte minst för framtidens sockergödda generationer. Med galopperande autoimmunitet och kroniska sjukdomar redan från barndomen. Som utöver allt mänskligt lidande hotar att knäcka både sjukvård och samhällsekonomi.

Tillsatt sockergift i maten

Sockret i våra livsmedel är inget mindre än ett gift. Oavsett i vilken form det tillsätts: som sackaros, glukos, fruktos, maltos, dextros, invertsocker, honung, HFCS (high fructose corn syrup) eller isoglukos. Och varför: för smak, färg, struktur, bulk, konservering, för att  öka hållbarheten, eller för att ersätta fett.

sugar_wordle1.jpg

Många tror till exempel att fruktjuice är bättre att välja i butiken än en en vanlig sötad dricka. Visserligen innehåller den i bästa fall lite mer näring, men den tillsatta sockerhalten är i stort sett densamma. Och livsmedelsföretagen kör med ”falskdeklarering” av det tillsatta sockret i maten genom att använda ord som ”naturligt sötad” och liknande. Det enda socker som är naturligt är det som finns just naturligt i grundprodukten. Och det krävs stora mängder av till exempel frukt för att komma upp i samma mängd sockerkoncentrat som i en sötad livsmedelsprodukt.

I april 2014 publicerades en omfattande sammanställning av hälsostudier (NHANES 1988-2010),  i JAMA.  Där slogs det fast att en ökad kalorikonsumtion av tillsatt socker i maten markant ökade risken att dö i hjärt-kärlsjukdomar.

Nyckelhålet borde döskallemärkas! 

Våra myndigheter är inte till stor hjälp i kampen mot det tillsatta, så kallade dolda, sockret. Bland rekommendationerna finns nyckelhålsmärkta produkter, vilka av Livsmedelsverket betecknas som ”nyttigare mat”. För att få använda nyckelhålssymbolen behöver företagen inga tillstånd. Däremot ska de följa ett regelverk som skapades 2005, med några nya regler som tillkom 2015. Där det bland annat står följande om tillsatserna:

”Fett, sockerarter och salt får endast tillsättas i de livsmedel där det uttryckligen framgår villkor för fett, sockerarter eller salt i respektive livsmedelsgrupp i bilaga 2. Ett sådant näringsämne får dock tillsättas livsmedel i andra livsmedelsgrupper om det inte görs i större mängder än vad som är nödvändigt för att uppnå det önskade syftet.” (Försök hitta logiken i den formuleringen…)

Unknown.jpeg  varningspil.jpg 2012-02-01-1.jpg

Det är ingen hemlighet för den som är lite insatt i livsmedelproduktionen att fett ersätts med socker i nyckelhålsmaten. Med tanke på all forskning om sockrets betydelse för fetma och den allmänna hälsan borde symbolen snarast bytas ut mot en döskalle.

Svensk strutspolitik

Medan opinion mot ohälsosamt socker äntligen börjar tas på allvar i USA, fortsätter våra svenska politiker med sin envisa strutspolitik; att vägra se det som alltfler konsumenter fått upp ögonen för.

Berkeley i Kalifornien har flera gånger utmärkt sig när det gällt att värna både klimat och hälsa. Senast i november 2014  när stadens borgmästare Tom Bates, ihop med sina väljare, var först ut i USA med att godkänna en sockerskatt på soda, energidrinkar, sötad juice och sötad sirap i kaffedrinkar. Resultatet blev ökade priser på produkterna och butiker som helt slutade sälja dem. Samt skatteintäkter som använts för att öka näringskunskapen och minska fetman bland stadens invånare.

ban-soft_drinks.jpg

I San Fransisco vann staden nyligen en rättstvist med sodaindustrin (Big  Soda) om lagstadgade varningstexter för soda och sötade drycker( typ de på cigarettpaketen). Även om den just nu är överklagad, ligger flera amerikanska städer och stater i startgroparna för att genomföra detsamma. Den 25 maj spådde Mark Bittman på New York Times opinionssida  att en sockerskatt i USA är verklighet inom fem år. Och han jämför nödvändigheten av den med det tidigare förbudet i Berkeley mot att använda snabbmatslådor i plast innehållande klorfluorkarboner (CFC) på grund av hotet de utgjorde mot klimatet.

Hur vore det om våra politiker kunde ställas ekonomiskt ansvariga för det lidande och de samhällsekonomiska konsekvenser som väntar i framtiden, genom att de inte mobiliserar ett aktivt försvar i det globala sockerkriget?!

Ulla Gabay 

Mer sockerinfo:

Den osockrade sanningen

Socker verkar fortare än kokain

The secrets of sugar – National Geographic (värt att stå ut 45 minuter, trots lite dålig bildkvalitet)

MÄNNISKOANPASSADE LIVSMEDEL: inflammationsdrivande cellulosa på tallriken

Det är något som haltar i samhällets syn på vad som är mat. Samtidigt som alltfler konsumenter väljer ekologiska råvaror, ligger olika industrier i startgroparna för att lägga beslag på vår kost.  Bland annat med biomassa och biprodukter från skog.

Inom ramen för ”resurseffektiva affärsmodeller” spås trä, massa, cellulosa och biokemiska produkter vara kategoriöverskridande i framtiden. Bland annat med cellulosabaserade material som ”människoanpassade livsmedel”! Intressant i sammanhanget är naturvårdsverkets  definition på biomassa: ”produkter bestående av vegetabiliskt material från jord- och skogsbruk som kan användas som bränsle för utvinning av energiinnehållet…”.

Det kan tyckas som en industriell tankevurpa att använda denna energi till människoanpassade livsmedel. Frågan är om den i så fall är skadlig eller rentav nyttig? 

Barkbröd i samekulturen

Idén med trä i maten är inget nytt. Under hungersnöd och missväxt förr i tiden bakades bröd på en mix av barkmjöl (främst från tall) och råg- eller vetemjöl. Det skördades under savningsperioden på sommaren ur skiktet (floem) mellan barken och veden; ett vävnadssystem i kärlväxter som transporterar socker och som är rikt på kolhydrater, C-vitamin och mineraler. Barkmjölet användes även till gröt och som stapelvara i form av kosttillskott inom samekulturen. Mjölet lär fortfarande gå att hitta i vissa hälsokostbutiker.

barkbrod2.jpg

Nu handlar det dock inte om att mätta utsvultna magar, utan om att förbättra skogsindustrins kapitaltillväxt. Det man riktar in sig på är inte den näringsrika saven, utan nya användningsområden för cellulosaderivat (framställt i kemiska processer, varav en del slutar som syntetiska).

Hårdsmält & gasbildande

Cellulosa är en polysackarid med långa glukoskedjor som finns i cellväggen på växter. Nedbrytbart för idisslare och termiter, tack vare deras mikroorganismer i tarmarna. Men otroligt hårdsmält för en mänsklig mage. Dessutom kan vi inte tillgodogöra oss energiinnehållet i cellulosan. Den innehåller heller inte någon näring och skapar en massa gaser i magen.

Modifierad cellulosa består av icke-lösliga fibrer som flitigt används som hjälpämne i kost- och näringstillskott. Samt inom livsmedelsindustrin i form av: förtjocknings- och stabiliseringsmedel, smakbärare i riven ost, fettersättning i lätt-produkter, fibrer i lågkolhydratkost och som emulgeringsmedel i fryst mat och för att ”hålla ihop” lättprodukter där man tagit bort fett och socker. Glass, bakverk, riven ost, såser, dressingar, bredbara smörgåspålägg och dietprodukter med lågt kaloriinnehåll är bara några produkter.

De godkända cellulosaderivaten idag är:

E 460 Mikrokristallinisk cellulosa, cellulosapulver (konsistensmedel)
E 461 Metylcellulosa (konsistensmedel)
E 462 Etylcellulosa (konsistensmedel)
E 463 Hydroxipropylcellulosa (konsistensmedel)
E 464 Hydroxipropylmetylcellulosa (konsistensmedel)
E 465 Metyletylcellulosa (konsistensmedel)
E 466 Karboximetylcellulosa/ cellulosagummi (konsistensmedel)
E 468 Tvärbunden natriumkarboximetylcellulosa (konsistensmedel)
E 469 Enzymatiskt hydrolyserad karboximetylcellulosa (konsistensmedel)

Källa: Äkta vara

Lurigt för glutenkänsliga

Det framgår inte exakt var dessa cellulosaderivat är hämtade från, annat än att de stammar från växtriket (vilket även innefattar träd). Det enda medlet som är omgivet av restriktioner är E 468. De övriga får användas utan mängdbegränsning i de flesta livsmedel, ”dock inte mer än vad som behövs”, enligt Livsmedelsverkets som vanligt kryptiska säkerhetsbestämmelser.

Då cellulosaderivat kan hämtas från t ex vete, kan det ställa till det för glutenkänsliga. Frågan är också vad som är hönan eller ägget när det gäller dagens alla tarminflammationer. Är det bara typ gluten och laktos som ligger bakom? Eller kan det handla om cellulosaderivat som förstör de enzym som ska finnas i tarmen för att bryta ner maten?

Studie pekar på ökad bakterieförekomst

Störningar av magens mikroflora har associerats med ett flertal kroniska inflammationssjukdomar som IBS och det metabola syndromet. Det som sker är att slemhinnan som ska hålla bakterier i tunntarmen borta från de sammanfogande epitelcellerna skadas.  En studie för ett år sedan indikerar att E 466 som är vanligt i glutenfri mat och olika dietprodukter skulle kunna orsaka lika skadliga inflammationer som gluten i sig.

Bad-Bacteria-300x225.jpg

Studien på möss som publicerades för ett drygt år sedan i Nature visade att mikrofloran i magen påverkades negativt av emulgeringsmedel. Med följder som kolit och metabola syndromet. Forskarna varnar för att cellulosan kan öka bakterieförekomsten på fel ställe. Vilket de pekar på skulle kunna vara ett av svaren bakom den kraftiga ökningen av inflammatoriska tarmsjukdomar de senaste decennierna.

I studien ingick: Polysorbate 80 (konsistensmedel – inte cellulosa)    och Karboximetylcellulosa/cellulosagummi (konsistensmedel) E 466

Nanocellulosa på menyn

En forskning där Sverige intagit en ledande roll är användbarheten av en klimatsmart skogsråvara: nanocellulosa.  Skulle den appliceras i våra livsmedel öppnar sig risken att dess mikroskopiska beståndsdelar kan slinka igenom en läckande tarm och ta sig rakt ut i blodet. Vad det innebär för hälsan återstår att se… (jag återkommer i höst med en blogg om de ”nano-foods” som redan ligger på vår tallrik)

8.19nanofood.jpg

Personligen undviker jag allt med cellulosatillsatser, då tarmen är ansträngd nog som det är med dagens alltmer artificiella kost.

Ulla Gabay

 

Bajsa för livet!

Regelbundna toavanor och perfekt avföring förebygger hälsan och ger bra livskvalitet.  Därför är det glädjande att svensk media och svenska forskare nu sätter fokus på tarmen och bakteriefloran i magen. Tyvärr handlar det mest om brandutryckning, när inflammationen redan blossat upp. Det gäller att börja med matsmältningen. Och där är kunskapen undermålig. Både inom läkarutbildningen och i den allmänna skolplanen. 

Det rör på sig runt ”tarminologin”. Läkare varnar för en förstörd magflora vid behandling med cellgifter och rekommenderar patienterna Proviva. Probiotikatillskott rekommenderas på sina håll inom sjukvården i samband med antibiotikabehandling. Blodgivare kompletteras med bajsdonatorer i syfte att behandla patienter med tarminfektionen Clostridium difficile.

I takt med att ”skitbanker” byggs upp inom vårdsektorn, stiger bajset i kurs. I USA tjänar folk redan extra på avträdet. Under förutsättning att deras bakterieflora håller måttet. Det kan handla om upp till 10 000 kr/månad.

Förebyggande åtgärder saknas

Allt det här är givetvis jätte bra för den som är sjuk. Men det som saknas rent allmänt är förebyggande kunskaper runt matsmältningen och kostens betydelse för hälsan. Ofta när folk talar med mig om sina magar, säger de att de mår bra. Med någon slutkläm typ: ”Jag är bara trög i magen sedan många år”, eller ”Jag har en kronisk inflammation i tarmen, men den är kollad och helt ofarlig”. Om samtalet fortsätter dyker snart det ena symtomet efter det andra upp som pekar på att något inte står rätt till.

En konstant trög mage är ett idiotsäkert symtom på att matsmältningen inte fungerar som den ska. Och en kronisk inflammation är aldrig ofarlig i tarmen. Den överbelastar immunförsvarets försök att återställa en rubbad balans. ”Tysta” inflammationer kan ligga och lura i åratal  innan de manifesterar sig i form av någon autoimmun sjukdom: typ celiaki, diabetes, cancer, RA, hudsjukdomar, hjärt/kärlsjukdomar och demenssjukdomar.

Matsmältningen är en kemisk process

Länge trodde man att matsmältningen var mekanisk. Ungefär som när du kör en smoothie i en mixer; allt blandas i en enda röra och slinker smidigt ner i strupen på en och samma gång. Riktigt så går det inte till i magen: Kroppens hårddisk. Där tar de olika näringsämnena olika långt tid för att processas korrekt. Och de kräver sina respektive enzymer för att brytas ner. Det handlar om komplicerade kemiska processer. Vilket innebär att om du äter det som tar längst tid först, blir annat liggande på vänt och kan ställa till det rejält i både magsäck och tarm.

major-digestive-enzymes.png

Källa

Vikten av att kombinera maten rätt, KombiMaxa™,  forskas det inte ens på idag. Vilket givetvis beror på att det inte finns några pengar att hämta här. Matsmältningsprocessen går inte att mala ner till någon medicin så att näringsomsättningen funkar som den ska. Inte heller går det att skapa någon specialmat runt kombinationsmetoden. Så både forskare och investerare lyser med sin frånvaro. Alltså får man titta på gammal forskning (jag tar upp den i min bok Hälsofällan) och på beprövad erfarenhet hos de få läkare som använder den (de finns i USA).

De flesta läkare har aldrig hört talas om metoden. Deras utbildning i frågan runt hur kosten påverkar hälsan uppgår för närvarande till några ynka timmar inom ramen för läkarlicensen. Därför tar de ”genvägen” via något läkemedel för att visa på sin ”effektivitet”.

Rör inte min mat!

Maten är något av det mest invanda och känsloladdade vi har i våra liv. Många värjer sig därför inför en omställning av matvanorna. Men kombinationsmetoden handlar inte om någon strikt diet som stryper vissa näringsämnen eller kidnappar all din tid och energi. Men kunskapen krävs. Och vissa justeringar inledningsvis, beroende på hur/vad du äter.

Jag har själv fått bukt med IBS, magkatarr, reflux och trög mage genom att KombiMaxa™. Efter åratal med problem som inte sjukvården kom tillrätta med. Och jag är inte ensam. Men det handlar inte om någon mirakelkur, typ en kvickfix, som tar hand om problemet så att du sedan kan återgå till gamla vanor. Det handlar om ett helt nytt sätt att se på mat och hälsa. Och en livslång omställning.

Egenvård på gott och ont

För mig är det obegripligt att de flesta människor skaffar den utbildning de behöver för att få ett jobb. Och sedan fortsätter att utbilda sig via kurser och annat för att komma vidare i sin karriär. Men samtidigt förväntar sig att hälsan ska sköta sig själv. Det handlar helt enkelt om lite prioritering. Men det är svårt idag att hitta rätt information på den oreglerade marknaden Internet, med förenklade budskap och ingen som är ansvarig om man navigerar snett.

Jag tror att egenvården, inte minst den förebyggande, är helt avgörande för det framtida samhällets ekonomi. Inget land kommer klara av sjukbortfallet på grund av dagens inflammationsdrivande kost. Och ingen sjukvård i världen kommer orka med effekterna av den. Tar inte de styrande i den här frågan och ser till att vi får en grundläggande utbildning i matsmältning och näringslära från skolstadiet väntar en katastrof.

Ska marknadskrafterna styra undervisningen?

Kelloggs frukost.png

Jag fick nyligen ett brev innehållande ett avskräckande exempel på hur det kan gå till. En skolklass hade av läraren fått en broschyr med sig hem som hette ”FRUKOST – Dagens viktigaste mål”. Den var framtagen av Kellogg´s, med logotypen fullt synlig på framsidan (tack Carina På Ekohyllan för tipset!). Artiklarna i den var skrivna av professor Stephan Rössner (Karolinska), docent Margareta Nydahl (Uppsala Universitet) och två professorer från Köpenhamns Universitet: Arne Astrup och Berit Heitmann.

Med små variationer slog experterna fast vikten av frukosten, gärna med flingor och müssli, som ju är Kellogg´s  bassortiment. Inte ett ord nämndes om det undermåliga näringsinnehållet med massor av tomma kolhydrater och socker som finns i företagets produkter.

Skolutbildningen ska inte skötas via sponsring av Livsmedelsindustrin! Med hjälp av några väl utvalda ”experter”, hur många professorstitlar de än kan ståta med. Där ingen vet vilka summor som kan gömma sig i flingpaketen.

Ulla Gabay

PS. Det är mycket att känna till runt matsmältningen för att hälsan ska fungera. Saker du kan lära dig på min kurs ”ANONYMA MAGAR” den 4 juni i Göteborg: Här kan du anmäla dig.
En tidigare kursdeltagare sa: ”Jag känner redan att min tröga mage börjar fungera!” 

 

 

 

Jodbrist trots berikat salt

Jod har större betydelse för hälsan än vad som är allmänt känt. Bra naturliga källor är fisk, skaldjur och ägg. Men det är svårt att få i sig i tillräckligt via mat och salt. Och att själv laborera med jod-tillskott är inte att rekommendera. 

Jod är ett mikronäringsämne som varenda cell i kroppen har receptorer för. Dess naturliga form är en gas/halogen som bildar salter med olika metaller. Jod är en viktig komponent vid produktionen av magsyra, som i sin tur reglerar matsmältningen.

Jod behövs vidare för kroppens produktion av rätt mängd sköldkörtelhormon, som ska stimulera näringsomsättningens hastighet och skydda sköldkörteln. Det krävs också för rätt nivå av insulin, för hjärnans utveckling och för att motverka bl. a infektioner och svamp. Samt för att stödja kroppens inbyggda försvar mot cancer – apoptos;  ett sätt för cellerna att begå ”självmord” utan att skada sin omgivning.

Jodberikat salt

Under det amerikanska inbördeskriget fick industrin monopol på saltet och den första underjordiska gruvan öppnades 1869. Saltets mer moderna hälsoresa startade med att man började tillsätta jod (jodera) på 1920-talet. Det skedde i syfte att utrota struma, eftersom  matjordarna redan börjat utarmas på jod. Att man valde just saltet berodde på att alla åt det.

iodine4a.jpg

Annons från 1927, Morton Salt Company

Jod finns naturligt i berggrunden. Men halten varierar kraftigt mellan olika geografiska områden. På många hälsosidor förekommer felaktiga uppgifter om att jod finns i trendiga, oraffinerade salter. Det är bara att läsa på påsen till det populära havssaltet Celtic: ”This salt does not supply iodide, a necessary nutrient” (Det här saltet innehåller inte jod, ett viktigt näringsämne). Och vad det gäller Himalayasaltet så handlar det om så försvinnande små mängder jod att de knappt är värda att nämna.

Allvarlig jodbrist

Det är idag mycket vanligt med jodbrist. Framför allt som det sällan används inom livsmedelsindustrin och i storköken. Beroende på att joderat salt är dyrare och lättare klumpar sig. Dessutom är kunskapen ofta dålig om hälsoeffekterna. Andra orsaker till jodbrist är att många konsumenter dragit ner på salt i rädsla att drabbas av högt blodtryck. Samt att flingsaltet från havet, utan jod, varit så trendigt de senaste åren.

Dr David Brownstein, en av de ledande läkarna inom joddebatten i USA, menar att bristen ökat med 50 procent de senaste 40 åren. Hans tester på 500 patienter visade att nästan 95 procent hade för låga nivåer. Jodbrist kan ha en negativ inverkan på hjärtat, vikten, nervsystemet och psyket, samt på hud, naglar, hår och tänder. I USA har läkare pekat på sambanden mellan låga nivåer av sköldkörtelhormon pga jodbrist hos gravida kvinnor och risken att föda barn med autism.

Symtom på jodbrist kan vara

  • Utmattning
  • Brain fog (hjärndimma)
  • Kalla händer och fötter
  • Svullna och ömma bröst
  • Ömma leder och muskelsvaghet
  • Depression
  • Förstoppning
  • Hormonstörningar
  • Autoimmuna sjukdomar

Orsaker till jodbrist

132468-004-C30AA4EF.jpg

Utarmade jordar

  • Det storskaliga jordbruket har utarmat odlingsmarken på det mesta av den näring vi behöver, inklusive jod.

Kemisk och psykisk stress

  • Våra kroppsorgan och andra system är så sönderstressade av fel livsstil och kemikalier, samt miljögifter i mat och omgivning, att det krävs mer jod än tidigare.

Jodkonkurrens

  • Man talar om jod och jodid (endast kaliumjodid används i joderat salt), två former med enbart en atoms skillnad i strukturen. Det är viktigt att känna till, beroende på att de koncentreras på olika ställen i kroppen. Medan sköldkörteln behöver jodid, kräver t ex prostatan och bröstvävnaden jod. Med ett jodkosttillskott som bara innehåller jodid (vanligast är kaliumjodid), får du inte i dig jod som är viktigt för att t ex förebygga fibrocystiska bröst (ömma och ”knöliga”; lite som känslan före mens) som kan vara ett förstadium till bröstcancer. Och motsatsen; om du tar ett tillskott med enbart jod, får du inte i dig den form som sköldkörteln behöver.

Mat som rubbar sköldkörteln

  • Det handlar om korsblommiga grönsaker som stör jodupptag och  hormonproduktion: kål, brysselkål, blomkål, broccoli, grönkål, rovor, jordnötter och inte minst sojaprodukter. Normalt är det här nyttig mat med massor av hälsofördelar, men vet du med dig att du har en sköldkörtelstörning kan det vara värt att prova att minska på dem. Eller att ta bort dem helt och hållet under en period och se vad som händer.

Störande element

  • I dagens samhälle utsätts vi för stora mängder av sköldkörtelstörande bromin, klor och fluor. På grund av att de uppträder som ”dubbelgångare” tränger de här giftiga ”kusinerna” undan jod och jodid i kroppen.

Källa

Egna åtgärder

lugols 170.jpg

Jodbrist är inget man ska laborera med hur som helst själv. Jod behöver andra ämnen som ”stöd” för att fungera och dina individuella behov måste därför fastställas via provtagning. Problemet med att förebygga en brist med joderat bordssalt är att det är svårt att binda gasen till saltet. Den har därför en tendens att ”smita ut” genom hål i saltkar och ur förpackningar som inte sluts ordentligt. Och kokar du så försvinner gasen med bubblorna i vattnet. Dessutom är behovet ca 3 mg /dag och för att få i dig det behövs det 10-15 teskedar bordssalt, vilket inte funkar med natriumhalten.

Livsmedelskällor är bl a fisk och skaldjur från salta vatten och ägg. Veganer förespråkar ofta algprodukter (torkade i olika former), exempelvis kelp. Men de har för låga doser och är ofta fulla av tungmetaller. Samt innehåller inaktiv B12 som kan täppa igen receptorerna för aktivt B12 och orsaka brist av det.

Det är alltså inte att rekommendera att själv börja med kosttillskott av ämnet. Framför allt om du redan har en sköldkörtelsjukdom. En insatt läkare som kollar nivåerna i blodet bör finnas med i processen. Och det gäller då att hitta ett tillskott om innehåller både jod och jodid.

Ulla Gabay

PS Jod är bara ett ämne som ingår i den komplicerade processen att få ut exakt rätt mängd näring till exakt rätt cell i kroppen. Det är mycket att känna till runt matsmältningen för att hälsan ska fungera. Det är saker du får lära dig på min kurs ”ANONYMA MAGAR” den 4 juni i Göteborg: Här kan du anmäla dig.
Jag lovar att det blir en spännande dag med många aha-upplevelser. En tidigare kursdeltagare sa: ”Jag känner redan att min tröga mage börjar fungera!” Välkommen! 

SALTA TRENDER

Kroppen behöver salt. Men det råder många myter och friserade sanningar i ämnet. Frågan är vilket som är bäst: raffinerat och joderat bordssalt, havssalt utan jod, Himalyasalt med radioaktiva grundämnen, eller industriellt framställt örtsalt.

Radioaktiva ämnen i Himalayasalt

Även om Himalayasaltet innehåller mer mineraler och spårämnen än de raffinerade bordssalterna, finns det uppgifter om att det även kan innehålla spår av en del andra ämnen som inte är särskilt nyttiga. Det amerikanska butiks- och nätföretaget Meadow, som säljer saltet, har presenterat en analys som bl. a innehöll; arsenik, bly, och kvicksilver, samt de radioaktiva grundämnena uran, polonium och plutonium. Om än i små mängder.

10604.jpg

Det är lätt att få en närmast övernaturlig uppfattning om det rosa (järn), 230 miljoner år gamla, Himalayasaltet så som det marknadsförs. Men det mesta av det bryts i världens näst största saltgruva i Pakistan, Khewra. En bra bit ifrån Himalayas bergskedja. Och det består av nästan lika mycket natriumklorid (96 %) som vanligt bordssalt (98%). Skillnaden är att bergsaltet fått behålla sina 4 procent av kalium, kalk och magnesium, samt en mängd spårämnen. Vilket givetvis är mer hälsosamt.

Delade meningar om havssaltets innehåll

Det industriella havssaltet har enligt Mayokliniken i stort sett samma basinnehåll som bordssaltet. Beroende på var det hämtats, kan det dock innehålla mer mineraler och spårämnen. Det produceras genom indunstning av saltvatten, en ganska skonsam process.

Det havssalt som promotas mest i  hälsokretsar är det oraffinerade Celtic-saltet. Framför allt deras djuphavssalt som ska vara hämtat från 600 meters havsdjup. En fördel med det här saltet är att det har ett högt pH.

Enligt tillverkaren är natriumhalten i Celtic enbart 34 procent. Vilket i och för sig är rätt, ändå något missvisande vid jämförelse med andra salter. Normalt anges natriumklorid som  en gemensam halt. Just Celtic delar upp dem på respektive natrium (eng: sodium) och klorid. Celtic-saltet marknadsförs som helt fritt från bekämpningsmedel och skadliga kemikalier. Vilket väl också till viss del stämmer genom att det är oraffinerat. Men det låter ändå lite märkligt mot bakgrund av hur kontaminerade haven är idag med liknande ämnen.

saltdiagram.jpg Källa: Bättre Hälsa

Hälsofarliga nivåer av natrium

Bordssaltet bryts i underjordiska gruvor. För att få det rent, vitt och ”attraktivt”, rensas mineraler och spårämnen bort. Vilket ger det en halt av natriumklorid på ca 98 procent. Raffinering sker under extremt hög värme som totalt ändrar dess komposition. Vilket knappt gör det värt att längre få kallas salt. Dessutom tillsätts klumpförhindrande medel.

Det salt vi äter idag är en ganska modern historia. I begynnelsen hämtades människans behov av natrium vare sig från hav eller berg. Våra tidigaste förfäder fick helt enkelt i sig det genom blodet från djuren de åt. Natrium, som ingår i salt, är ett livsviktigt grundämne som också finns i människans kroppsvätska och skelett. Vi får i oss det med allt från bordssalt till natriumtillsatser i våra livsmedel. Problemet är att det raffinerade saltet idag är så vanligt i industrin att vi får i oss alldeles för mycket natrium, vilket inte är bra för hälsan.

Högt blodtryck är en fastslagen risk för hjärtinfarkt och stroke. Och ett flertal studier har påvisat samband mellan för hög saltkonsumtion och högt blodtryck. Samtidigt visade en sammanställning 2013  att samtidigt som ett intag på över 6 gram per dag ökade risken att dö, kunde för lite vara ännu farligare. Sedan 2013 rekommenderar WHO 5 gr/dag för vuxna.

Industriellt örtsalt

Många väljer örtsalt som ett ”nyttigare” alternativ. Även om de som t ex Vogels Herbamare till 94 procent består av havssalt med 94 procent natriumklorid. Även de här salterna är industriellt framställda med allt vad det innebär.

herbamare_ortsalt_1.jpg                                                                                                         Ingredienser i denna produkt: havssalt (94%), grönsaker och kryddörter (5,6% selleri, purjolök, krasse, lök, gräslök, persilja, libbsticka, paprika, vitlök, basilika, mejram, rosmarin, timjan), sjögräset kelp (0,4% havsväxt som innehåller naturligt jod). Källa

För mig personligen är ”saltlösningen” att välja det oraffinerade djuphavssaltet Celtic för dess innehåll av mineraler och spårämnen, samt den något lägre halten av natriumklorid (88 %). Och att sedan använda massor av kryddor/örter i och på maten för extra näring och smakupplevelse.

Nästa vecka tar jag upp jod i salt och mat. Ett grundämne med större betydelse för hälsan än vad som är allmänt känt.

PS: Här hittar du en tidigare blogg jag skrivit i ämnet: Saltat Tryck.

Ulla Gabay